Chapter 12

Allts�, d� vi nu hava omkring oss en s� stor hop av vittnen, m� ock vi l�gga av allt som �r oss till hinder, och s�rskilt synden, som s� h�rt omsn�rjer oss, och med uth�llighet l�pa fram�t i den t�vlingskamp som �r oss f�relagd.

Och m� vi d�rvid se p� Jesus, trons h�vding och fullkomnare, p� honom, som i st�llet f�r att taga den gl�dje som l�g framf�r honom, utstod korsets lidande och aktade sm�leken f�r intet, och som nu sitter p� h�gra sidan om Guds tron.

Ja, p� honom, som har utst�tt s� mycken gens�gelse av syndare, p� honom m�n I t�nka, s� att I icke tr�ttnen och uppgivens i edra sj�lar.

�nnu haven I icke st�tt emot �nda till blods, i eder kamp mot synden.

Och I haven alldeles f�rg�tit den f�rmaningens r�st som talar med eder, s�som man talar med s�ner: �Min son, f�rkasta icke Herrens aga, och giv dig icke �ver, n�r du tuktas av honom.

Ty den Herren �lskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har k�r.�

Det �r till eder fostran som I f�n utst� lidande; Gud handlar med eder s�som med s�ner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?

Om I l�mnadens utan aga, medan alla andra finge sin del d�rav, s� voren I o�kta s�ner och icke �kta.

Vidare: vi hava haft k�ttsliga f�der, som agade oss, och vi visade f�rsyn f�r dem; skola vi d� icke mycket mer vara underd�niga andarnas Fader, s� att vi f� leva?

De f�rra agade oss ju f�r en kort tid, s�som det syntes dem gott, men denne agar oss f�r v�rt verkliga gagn, f�r att vi skola f� del av hans helighet.

V�l synes alla aga f�r tillf�llet vara icke till gl�dje, utan till sorg; men efter�t b�r den, f�r dem som hava blivit fostrade d�rmed, en fridsfrukt som �r r�ttf�rdighet.

Allts�: �st�rken maktl�sa h�nder och vacklande kn�n�,

och �g�ren r�ta stigar f�r edra f�tter�, s� att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.

Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse f�r ingen se Herren.

Och sen till, att ingen g�r miste om Guds n�d, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till f�rd�rv, s� att menigheten d�rigenom bliver besmittad;

sen till, att ingen �r en otuktig m�nniska eller ohelig s�som Esau, han som f�r en enda matr�tt s�lde sin f�rstf�dslor�tt.

I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, n�r han p� grund av arvsr�tt ville f� v�lsignelsen; han kunde n�mligen icke vinna n�gon �ndring, fast�n han med t�rar s�kte d�refter.

Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga p�, ett som �brann i eld�, icke till �t�cken och m�rker� och storm,

icke till �basunljud� och till en �r�st� som talade s�, att de som h�rde den b�do att intet ytterligare skulle talas till dem.

Ty de kunde icke h�rda ut med det p�bud som gavs dem: �Ocks� om det �r ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.�

Och s� f�rskr�cklig var den syn man s�g, att Moses sade: �Jag �r f�rskr�ckt och b�var.�

Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till �nglar i m�ngtusental,

till en h�gtidsskara och f�rsamling av f�rstf�dda s�ner som �ro uppskrivna i himmelen, och till en domare som �r allas Gud, och till fullkomnade r�ttf�rdigas andar,

och till ett nytt f�rbunds medlare, Jesus, och till ett st�nkelseblod som talar b�ttre �n Abels blod.

Sen till, att I icke visen ifr�n eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, n�r de visade ifr�n sig honom som h�r p� jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola d� vi kunna det, om vi v�nda oss ifr�n honom som kung�r sin vilja fr�n himmelen?

Hans r�st kom d� jorden att b�va; men nu har han lovat och sagt: ��nnu en g�ng skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att b�va.�

Dessa ord ��nnu en g�ng� giva till k�nna att de ting, som kunna b�va, skola, eftersom de �ro skapade, bliva f�rvandlade, f�r att de ting, som icke kunna b�va, skola bliva best�ndande.

D�rf�r, d� vi nu skola undf� ett rike som icke kan b�va, s� l�tom oss vara tacksamma. P� det s�ttet tj�na vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och r�ddh�ga.

Ty �v�r Gud �r en f�rt�rande eld�.