Chapter 2

S� l�ggen d� bort all ondska och allt svek s� ock skrymteri och avund och allt f�rtal.

Och d� I nu �ren nyf�dda barn, s� l�ngten efter att f� den andliga of�rfalskade mj�lken, p� det att I genom den m�n v�xa upp till fr�lsning,

om I annars haven �smakat att Herren �r god�.

Och kommen till honom, den levande stenen, som v�l av m�nniskor �r f�rkastad, men inf�r Gud �r �utvald och dyrbar�;

och l�ten eder sj�lva s�som levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, s� att I bliven ett �heligt pr�sterskap�, som skall framb�ra andliga offer, vilka genom Jesus Kristus �ro v�lbehagliga f�r Gud.

Det heter n�mligen p� ett st�lle i skriften: �Se, jag l�gger i Sion en utvald, dyrbar h�rnsten, och den som tror p� den skall icke komma p� skam.�

F�r eder, I som tron, �r stenen allts� dyrbar, men f�r s�dana som icke tro �har den sten som byggningsm�nnen f�rkastade blivit en h�rnsten�,

som �r �en st�testen och en klippa till fall�. Eftersom de icke h�rsamma ordet, st�ta de sig; s� var det ock best�mt om dem.

I �ter �ren �ett utvalt sl�kte, ett konungsligt pr�sterskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk�, f�r att I skolen f�rkunna hans h�rliga g�rningar, hans som har kallat eder fr�n m�rkret till sitt underbara ljus.

I som f�rut �icke voren ett folk�, men nu �ren �ett Guds folk�, I som �icke haden f�tt n�gon barmh�rtighet�, men nu �haven f�tt barmh�rtighet�.

Mina �lskade, jag f�rmanar eder s�som �g�ster och fr�mlingar� att taga eder till vara f�r de k�ttsliga beg�relserna, vilka f�ra krig mot sj�len.

Och f�ren en god vandel bland hedningarna, p� det att dessa, om de i n�gon sak f�rtala eder s�som illg�rningsm�n, nu i st�llet, n�r de sk�da edra goda g�rningar, m� f�r dessas skull prisa Gud p� den dag d� han s�ker dem.

Varen underd�niga all m�nsklig ordning f�r Herrens skull, vare sig det �r konungen, s�som den �verste h�rskaren,

eller det �r landsh�vdingarna, som ju �ro s�nda av honom f�r att straffa dem som g�ra vad ont �r och f�r att prisa dem som g�ra vad gott �r.

Ty s� �r Guds vilja, att I med goda g�rningar skolen stoppa munnen till p� of�rst�ndiga och f�kunniga m�nniskor.

I �ren ju fria, dock icke som om I haden friheten f�r att d�rmed �verskyla ondskan, utan s�som Guds tj�nare.

Bevisen var man �ra, �lsken br�derna, �frukten Gud, �ren konungen�.

I tj�nare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan ocks� de obilliga.

Ty det �r v�lbehagligt f�r Gud, om n�gon, med honom f�r �gonen, t�ligt uth�rdar sina vederv�rdigheter, n�r han f�r lida of�rskylt.

Ty vad ber�mligt �r d�ri att I bevisen t�lamod, n�r I f�r edra synders skull f�n uppb�ra hugg och slag? Men om I bevisen t�lamod, n�r I f�n lida f�r goda g�rningars skull, d� �r detta v�lbehaglig f�r Gud.

Ty d�rtill �ren I kallade, d� ju Kristus sj�lv led f�r eder och efterl�mnade �t eder en f�rebild, p� det att I skullen f�lja honom och vandra i hans fotsp�r.

�Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.

N�r han blev sm�dad, sm�dade han icke igen, och n�r han led, hotade han icke, utan �verl�mnade sin sak �t honom som d�mer r�ttvist.

Och �v�ra synder bar han� i sin kropp upp p� korsets tr�, f�r att vi skulle d� bort ifr�n synderna och leva f�r r�ttf�rdigheten; och �genom hans s�r haven I blivit helade�.

Ty I �gingen vilse s�som f�r�, men nu haven I v�nt om till edra sj�lars herde och v�rdare.