Chapter 9

Och Gud v�lsignade Noa och hans s�ner och sade till dem: �Varen fruktsamma och f�r�ken eder, och uppfyllen jorden.

Och m� fruktan och f�rskr�ckelse f�r eder komma �ver alla djur p� jorden och alla f�glar under himmelen; j�mte allt som kr�lar p� marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.

Allt som r�r sig och har liv skolen I hava till f�da; s�som jag har givit eder gr�na �rter, s� giver jag eder allt detta.

K�tt som har i sig sin sj�l, det �r sitt blod, skolen I dock icke �ta.

Men edert eget blod, vari eder sj�l �r, skall jag utkr�va. Jag skall utkr�va det av vilket djur det vara m�. Jag skall ock av den ena m�nniskan utkr�va den andres sj�l;

den som utgjuter m�nniskoblod, hans blod skall av m�nniskor bliva utgjutet, ty Gud har gjort m�nniskan till sin avbild.

Och varen I fruktsamma och f�r�ken eder; v�xen till p� jorden och f�r�ken eder p� den.�

Ytterligare sade Gud till Noa och till hans s�ner med honom:

�Se, jag vill uppr�tta ett f�rbund med eder, och med edra efterkommande efter eder,

och med alla levande varelser som I haven hos eder: f�glar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava g�tt ut ur arken.

Jag vill uppr�tta ett f�rbund med eder: h�refter skall icke mer ske att allt k�tt utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och f�rd�rva jorden.�

Och Gud sade: �Detta skall vara tecknet till det f�rbund som jag g�r mellan mig och eder, j�mte alla levande varelser hos eder, f�r eviga tider:

min b�ge s�tter jag i skyn; den skall vara tecknet till f�rbundet mellan mig och jorden.

Och n�r jag h�refter l�ter skyar stiga upp �ver jorden och b�gen d� synes i skyn,

skall jag t�nka p� det f�rbund som har blivit slutet mellan mig och eder, j�mte alla levande varelser, vad slags k�tt det vara m�; och vattnet skall d� icke mer bliva en flod som f�rd�rvar allt k�tt.

N�r allts� b�gen synes i skyn och jag ser p� den, skall jag t�nka p� det eviga f�rbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags k�tt det vara m� p� jorden.�

S� sade nu Gud till Noa: �Detta skall vara tecknet till det f�rbund som jag har uppr�ttat mellan mig och allt k�tt p� jorden.�

Noas s�ner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader.

Dessa tre voro Noas s�ner och fr�n dessa hava alla jordens folk utgrenat sig.

Och Noa var en �kerman och var den f�rste som planterade en ving�rd.

Men n�r han drack av vinet, blev han drucken och l�g blottad i sitt t�lt.

Och Ham, Kanaans fader, s�g d� sin faders blygd och ber�ttade det f�r sina b�da br�der, som voro utanf�r.

Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p� sina skuldror, b�da tillsammans, och gingo s� bakl�nges in och t�ckte �ver sin faders blygd; de h�llo d�rvid sina ansikten bortv�nda, s� att de icke s�go sin faders blygd.

N�r sedan Noa vaknade upp fr�n ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:

�F�rbannad vare Kanaan, en tr�lars tr�l vare han �t sina br�der!�

Ytterligare sade han: �V�lsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras tr�l!

Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras tr�l.�

Och Noa levde efter floden tre hundra femtio �r;

allts� blev Noas hela �lder nio hundra femtio �r; d�refter dog han.