Chapter 48

En tid h�refter blev det sagt till Josef: �Din fader �r nu sjuk.� D� tog han med sig sina b�da s�ner, Manasse och Efraim.

Och man ber�ttade f�r Jakob och sade: �Din son Josef har nu kommit till dig.� D� tog Israel styrka till sig och satte sig upp i s�ngen.

Och Jakob sade till Josef: �Gud den Allsm�ktige uppenbarade sig f�r mig i Lus i Kanaans land och v�lsignade mig

och sade till mig: 'Se, jag skall g�ra dig fruktsam och f�r�ka dig och l�ta skaror av folk komma av dig, och skall giva �t din s�d efter dig detta land till ev�rdlig besittning.'

Dina b�da s�ner, som �ro f�dda �t dig i Egyptens land, innan jag kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.

Men de barn som du har f�tt efter dem skola vara dina; de skola b�ra sina br�ders namn i dessas arvedel.

Se, n�r jag kom fr�n Paddan, dog Rakel ifr�n mig i Kanaans land, under resan, d� det �nnu var ett stycke v�g fram till Efrat; och jag begrov henne d�r vid v�gen till Efrat.� St�llet heter nu Bet-Lehem.

D� nu Israel fick se Josefs s�ner, sade han: �Vilka �ro dessa?�

Josef svarade sin fader: �Det �r mina s�ner, som Gud har givit mig h�r.� D� sade han: �F�r dem hit till mig, p� det att jag m� v�lsigna dem.�

Och Israels �gon voro skumma av �lder, s� att han icke kunde se. S� f�rde han dem d� fram till honom, och han kysste dem och tog dem i famn.

Och Israel sade till Josef: �Jag hade icke t�nkt att jag skulle f� se ditt ansikte, men nu har Gud l�tit mig se till och med avkomlingar av dig.�

Och Josef f�rde dem bort ifr�n hans kn�n och f�ll ned till jorden p� sitt ansikte.

Sedan tog Josef dem b�da vid handen, Efraim i sin h�gra hand, till v�nster framf�r Israel, och Manasse i sin v�nstra hand, till h�ger framf�r Israel, och f�rde dem s� fram till honom.

Men Israel r�ckte ut sin h�gra hand och lade den p� Efraims huvud, fast�n han var den yngre, och sin v�nstra hand p� Manasses huvud; han lade allts� sina h�nder korsvis, ty Manasse var den f�rstf�dde.

Och han v�lsignade Josef och sade: �Den Gud inf�r vilken mina f�der, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min herde fr�n min f�delse �nda till denna dag,

den �ngel som har f�rlossat mig fr�n allt ont, han v�lsigne dessa barn; och m� de uppkallas efter mitt och mina f�ders, Abrahams och Isaks, namn, och m� de f�r�ka sig och bliva talrika p� jorden.�

Men n�r Josef s�g att hans fader lade sin h�gra hand p� Efraims huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand och ville flytta den fr�n Efraims huvud p� Manasses huvud.

Och Josef sade till sin fader: �Icke s�, min fader; denne �r den f�rstf�dde, l�gg din h�gra hand p� hans huvud.�

Men hans fader ville icke; han sade: �Jag vet det, min son, jag vet det; ocks� av honom skall ett folk komma, ocks� han skall bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva st�rre �n han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.�

S� v�lsignade han dem p� den dagen och sade: �Med ditt namn skall Israel v�lsigna, s� att man skall s�ga: Gud g�re dig lik Efraim och Manasse.� S� satte han Efraim framf�r Manasse.

Och Israel sade till Josef: �Se, jag d�r; men Gud skall vara med eder och f�ra eder tillbaka till edra f�ders land.

Och ut�ver vad jag giver dina br�der giver jag dig en s�rskild h�jdstr�cka som jag med mitt sv�rd och min b�ge har tagit fr�n amor�erna.� �Sikem�.