Chapter 9

Och HERREN talade till Mose Sinais �ken, i f�rsta m�naden av det andra �ret efter deras utt�g ur Egyptens land; han sade:

Israels barn skola ock h�lla p�sk h�gtid p� den best�mda tiden.

P� fjortonde dagen i denna m�nad, vid aftontiden, skolen I h�lla den, p� best�md tid. Enligt alla stadgar och f�reskrifter d�rom skolen I h�lla den.

S� sade d� Mose till Israels barn att de skulle h�lla p�skh�gtid.

Och de h�llo p�skh�gtid i f�rst m�naden, p� fjortonde dagen i m�naden, vid aftontiden, i Sinais �ken Israels barn gjorde i alla stycken s�som HERREN hade bjudit Mose

Men d�r voro n�gra m�n som hade blivit orena genom en d�d m�nniska, s� att de icke kunde h�lla p�skh�gtid p� den dagen; dessa tr�dde p� den dagen fram inf�r Mose och Aron.

Och m�nnen sade till honom: �Vi hava blivit orena genom en d�d m�nniska; skall det d�rf�r f�rmenas oss att bland Israels barn b�ra fram HERRENS offerg�va p� best�md?�

Mose svarade dem: �Stannen s� vill jag h�ra vad HERREN bjuder ang�ende eder.�

Och HERREN talade till Mose och sade:

Tala till Israels barn och s�g: Om n�gon bland eder eller edra efterkommande har blivit oren genom en d�d, eller �r ute p� resa l�ngt borta, och han �nd� vill h�lla HERRENS p�skh�gtid

s� skall han h�lla den i andra m�naden, p� fjortonde dagen, vid aftontiden. Med osyrat br�d och bittra �rter skall han �ta p�skalammet.

Intet d�rav skall l�mnas kvar till morgonen, och intet ben skall s�ndersl�s d�rp�. I alla stycken skall p�skh�gtiden h�llas s�som stadgat �r d�rom.

Men om n�gon som �r ren, och som icke �r ute p� resa �nd� underl�ter att h�lla p�skh�gtid, s� skall han utrotas ur sin sl�kt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offerg�va p� best�md tid; den mannen b�r p� synd.

Och om n�gon fr�mling bor hos eder och vill h�lla HERRENS p�skh�gtid, s� skall han h�lla den enligt den stadga och f�reskrift som g�ller f�r p�skh�gtiden. En och samma stadga skall g�lla f�r eder, lika v�l f�r fr�mlingen som f�r inf�dingen i landet.

Och p� den dag d� tabernaklet sattes upp �vert�ckte molnskyn tabernaklet, vittnesb�rdets t�lt, och om aftonen, och sedan �nda till morgonen, var det s�som s�ge man en eld �ver tabernaklet.

S� var det best�ndigt: molnskyn �vert�ckte det, och om natten var det s�som s�ge man en eld.

Och s� ofta molnskyn h�jde sig fr�n t�ltet, br�to Israels barn strax upp, och p� det st�lle d�r molnskyn stannade, d�r slogo Israels barn l�ger.

Efter HERRENS befallning br�to Israels barn upp, och efter HERRENS befallning slogo de l�ger. S� l�nge molnskyn vilade �ver tabernaklet, l�go de i l�ger.

Och om molnskyn en l�ngre tid f�rblev �ver tabernaklet, s� iakttogo Israels barn vad HERREN bj�d dem iakttaga och br�to icke upp.

Stundom kunde det h�nda att molnskyn allenast n�gra f� dagar stannade �ver tabernaklet; d� l�go de efter HERRENS befallning i l�ger och br�to sedan upp efter HERRENS befallning.

Stundom kunde det ock h�nda att molnskyn stannade allenast fr�n aftonen till morgonen; n�r d� molnskyn om morgonen h�jde sig, br�to de upp; eller om s� var, att molnskyn stannade en dag och en natt och sedan h�jde sig, s� br�to de upp d�.

Eller om den stannade tv� dagar, eller en m�nad, eller vilken tid som helst, s� att molnskyn l�nge f�rblev vilande �ver tabernaklet, s� l�go Israels barn stilla i l�ger och br�to icke upp; men n�r den sedan h�jde sig, br�to de upp.

Efter HERRENS befallning slogo de l�ger, och efter HERRENS befallning br�to de upp. Vad HERREN bj�d dem iakttaga, det iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.