Chapter 5

De sj�ngo Debora och Barak, Abinoams son, denna s�ng:

Att h�rf�rare f�rde an i Israel, att folket villigt f�ljde dem -- loven HERREN d�rf�r!

H�ren, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS �ra vill jag, vill jag sjunga, lovs�ga HERREN, Israels Gud.

HERRE, n�r du drog ut fr�n Seir, n�r du gick fram ifr�n Edoms mark, d� b�vade jorden, d� str�mmade det fr�n himmelen, d� str�mmade vatten ned ifr�n molnen;

bergen sk�lvde inf�r HERRENS ansikte, ja, Sinai inf�r HERRENS, Israels Guds, ansikte.

I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar l�go v�garna �de; vandrarna m�ste f�rdas sv�ra omv�gar.

Inga styresm�n funnos, inga funnos mer i Israel, f�rr�n du stod upp, Debora, stod upp s�som en moder i Israel.

Man valde sig nya gudar; d� n�dde striden fram till portarna. Men ingen sk�ld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel.

Mitt hj�rta tillh�r Israels h�vdingar och dem bland folket, som villigt f�ljde;

ja, loven HERREN. I som riden p� vita �sninnor, I som sitten hemma p� mattor, och I som vandren p� v�gen, talen h�rom.

N�r man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, d� lovprisar man d�r HERRENS r�ttf�rdiga g�rningar, att han i r�ttf�rdighet regerar i Israel. D� drog HERRENS folk ned till portarna.

Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din s�ng! St� upp, Barak; tag dig f�ngar, du Abinoams son.

D� satte folkets kvarleva de tappre till anf�rare, HERREN satte mig till anf�rare �ver hj�ltarna.

Fr�n Efraim kommo m�n som hade rotf�st sig i Amalek; Benjamin f�ljde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifr�n Makir drogo h�vdingar �stad, och fr�n Sebulon m�n som buro anf�rarstav.

Furstarna i Isaskar sl�to sig till Debora; och likasom Isaskar, s� gjorde ock Barak; ned i dalen skyndade man i dennes sp�r. Bland Rubens �tter h�llos stora r�dslag.

Men varf�r satt du kvar ibland dina f�llor och lyssnade till fl�jtspel vid hjordarna? Ja, av Rubens �tter f�rdes stora �verl�ggningar.

Gilead stannade p� andra sidan Jordan. Och Dan varf�r -- dr�jer han �nnu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han.

Men Sebulon var ett folk som prisgav sitt liv �t d�den, Naftali likas�, p� stridsf�ltets h�jder.

Konungar drogo fram och stridde ja, d� stridde Kanaans konungar vid Taanak, invid Megiddos vatten; men byte av silver vunno de icke.

Fr�n himmelen f�rdes strid, stj�rnorna stridde fr�n sina banor mot Sisera.

B�cken Kison ryckte dem bort, urtidsb�cken, b�cken Kison. G� fram, min sj�l, med makt!

D� stampade h�starnas hovar, n�r deras tappra ryttare jagade fram�t, fram�t.

F�rbannen Meros, s�ger HERRENS �ngel, ja, f�rbannen dess inbyggare, d�rf�r att de ej kommo HERREN till hj�lp, HERREN till hj�lp bland hj�ltarna.

V�lsignad vare Jael framf�r andra kvinnor, Hebers hustru, kain�ens, v�lsignad framf�r alla kvinnor som bo i t�lt!

Vatten beg�rde han; d� gav hon honom mj�lk, gr�ddmj�lk bar hon fram i h�gtidssk�len.

Sin hand r�ckte hon ut efter t�ltpluggen, sin h�gra hand efter arbetshammaren med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spr�ckte hans tinning och genomborrade den.

Vid hennes f�tter sj�nk han ihop, f�ll omkull och blev liggande; ja, vid hennes f�tter sj�nk han ihop och f�ll omkull; d�r han sj�nk ihop, d�r f�ll han d�dsslagen.

Ut genom f�nstret sk�dade hon och ropade, Siseras moder, ut genom gallret: �Varf�r dr�jer v�l hans vagn att komma? Varf�r �ro de s� senf�rdiga, hans vagnsh�stars f�tter?�

D� svara de klokaste av hennes hovt�rnor, och sj�lv giver hon sig detsamma svaret:

�F�rvisso vunno de byte, som de nu utskifta: en flicka, ja, tv� �t envar av m�nnen, byte av praktv�vnader f�r Siseras r�kning, byte av praktv�vnader, brokiga tyger; en pr�ktig duk, ja, tv� brokiga dukar f�r de f�ngnas halsar.�

S� m� alla dina fiender f�rg�s, o HERRE. Men de som �lska honom m� likna solen, n�r den g�r upp i hj�ltekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio �r.