Chapter 6

Men n�r Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS �gon, gav HERREN dem i Midjans hand, i sju �r.

Och Midjans hand blev Israel s� �verm�ktig, att Israels barn till skydd mot Midjan gjorde sig de h�lor som nu �ro att se i bergen, s� ock grottorna och bergf�stena.

S� ofta israeliterna hade s�tt, drogo midjaniterna, amalekiterna och �sterl�nningarna upp emot dem

och l�grade sig d�r och �verf�llo dem och f�rd�rvade landets gr�da �nda fram emot Gasa; de l�mnade inga livsmedel kvar i Israel, inga f�r, oxar eller �snor.

Ty de drogo ditupp med sin boskap och sina t�lt och kommo s� talrika som gr�shoppor; de sj�lva och deras kameler voro or�kneliga. Och de f�llo in i landet f�r att f�rd�rva det.

S� kom Israel i stort el�nde genom Midjan; d� ropade Israels barn till HERREN.

Och n�r Israels barn ropade till HERREN f�r Midjans skull,

s�nde HERREN en profet till Israels barn. Denne sade till dem: �S� s�ger HERREN, Israels Gud: Jag sj�lv har f�rt eder upp ur Egypten och h�mtat eder ut ur tr�ldomshuset.

Jag har r�ddat eder fr�n egyptiernas hand och fr�n alla edra f�rtryckares hand; jag har f�rjagat dem f�r eder och givit eder deras land.

Och jag sade till eder: Jag �r HERREN, eder Gud; I skolen icke frukta de gudar som dyrkas av amor�erna, i vilkas land I bon. Men I villen icke h�ra min r�st.

Och HERRENS �ngel kom och satte sig under terebinten vid Ofra, som tillh�rde abiesriten Joas; dennes son Gideon h�ll d� p� att klappa ut vete i vinpressen, f�r att b�rga det undan Midjan.

F�r honom uppenbarade sig nu HERRENS �ngel och sade till honom: �HERREN �r med dig, du tappre stridsman.�

Gideon svarade honom: �Ack min herre, om HERREN �r med oss, varf�r har d� allt detta kommit �ver oss? Och var �ro alla hans under, om vilka v�ra f�der hava f�rt�ljt f�r oss och sagt: 'Se, HERREN har f�rt oss upp ur Egypten'? Nu har ju HERREN f�rskjutit oss och givit oss i Midjans v�ld.�

D� v�nde sig HERREN till honom och sade: �G� �stad i denna din kraft och fr�ls Israel ur Midjans v�ld; se, jag har s�nt dig.�

Han svarade honom: �Ack Herre, varmed kan jag fr�lsa Israel? Min �tt �r ju den oansenligaste i Manasse, och jag sj�lv den ringaste i min faders hus.�

HERREN sade till honom: �Jag vill vara med dig, s� att du skall sl� Midjan, s�som voro det en enda man.�

Men han svarade honom: �Om jag har funnit n�d f�r dina �gon, s� l�t mig f� ett tecken att det �r du som talar med mig.

G� icke bort h�rifr�n, f�rr�n jag har kommit tillbaka till dig och h�mtat ut min offerg�va och lagt fram den f�r dig.� Han sade: �Jag vill stanna, till dess du kommer igen.�

D� gick Gideon in och tillredde en killing, s� ock osyrat br�d av en efa mj�l; d�refter lade han k�ttet i en korg och h�llde spadet i en kruka; sedan bar han ut det till honom under terebinten och satte fram det.

Men Guds �ngel sade till honom: Tag k�ttet och det osyrade br�det, och l�gg det p� bergh�llen d�r, och gjut spadet d�r�ver.� Och han gjorde s�.

Och HERRENS �ngel r�ckte ut staven som han hade i sin hand och r�rde med dess �nda vid k�ttet och det osyrade br�det; d� kom eld ut ur klippan och f�rt�rde k�ttet och det osyrade br�det; och d�rvid f�rsvann HERRENS �ngel ur hans �syn.

D� s�g Gideon att det var HERRENS �ngel. Och Gideon sade: �Ve mig, Herre, HERRE, eftersom jag nu har sett HERRENS �ngel ansikte mot ansikte!�

Men HERREN sade till honom: �Frid vare med dig, frukta icke; du skall icke d�.�

D� byggde Gideon d�r ett altare �t HERREN och kallade det HERREN �r frid; det finnes kvar �nnu i dag i det abiesritiska Ofra.

Den natten sade HERREN till honom: �Tag den tjur som tillh�r din fader och den andra sju�riga tjuren. Riv sedan ned det Baalsaltare som tillh�r din fader, och hugg s�nder Aseran som st�r d�rinvid.

Bygg d�refter upp ett altare �t HERREN, din Gud, �verst p� denna fasta plats, och uppf�r det p� �vligt s�tt; tag s� den andra tjuren och offra den till br�nnoffer p� styckena av Aseran som du har huggit s�nder.�

D� tog Gideon tio av sina tj�nare med sig och gjorde s�som HERREN sade sagt till honom. Men eftersom han fruktade att g�ra det om dagen, av r�dsla f�r sin faders hus och f�r m�nnen i staden, gjorde han det om natten.

Bittida f�ljande morgon fingo mannen i staden se att Baals altare l�g nedbrutet, att Aseran d�rinvid var s�nderhuggen, och att den andra tjuren hade blivit offrad s�som br�nnoffer p� det nyuppbyggda altaret.

D� sade de till varandra: �Vem har gjort detta?� Och n�r de fr�gade och gjorde efterforskningar, fingo de veta att Gideon, Joas' son, hade gjort det.

D� sade m�nnen i staden till Joas: �F�r din son hitut, han m�ste d�; ty han har brutit ned Baals altare, och han har ock huggit s�nder Aseran som stod d�rinvid.�

Men Joas svarade alla som stodo omkring honom: �Viljen I utf�ra Baals sak, viljen I komma honom till hj�lp? Den som vill utf�ra hans sak, han skall bliva d�dad innan n�sta morgon. �r han Gud, s� utf�re han sj�lv sin sak, eftersom denne har brutit ned hans altare.

H�rav kallade man honom d� Jerubbaal, i det man sade: �Baal utf�re sin sak mot honom, eftersom han har brutit ned hans altare.�

Och midjaniterna, amalekiterna och �sterl�nningarna hade alla tillhopa f�rsamlat sig och g�tt �ver floden och l�grat sig i Jisreels dal.

Men Gideon hade blivit bekl�dd med HERRENS Andes kraft; han st�tte i basun, och abiesriterna f�rsamlade sig och f�ljde efter honom.

Och han s�nde omkring budb�rare i hela Manasse, s� att ock de �vriga f�rsamlade sig och f�ljde efter honom; likaledes s�nde han budb�rare till Aser, Sebulon och Naftali, och dessa drogo d� ocks� upp, de andra till m�tes.

Och Gideon sade till Gud: �Om du verkligen vill genom min hand fr�lsa Israel, s�som du har lovat,

s� se nu h�r: jag l�gger denna avklippta ull p� tr�skplatsen; ifall dagg kommer allenast p� ullen, under det att marken eljest �verallt f�rbliver torr, d� vet jag att du genom min hand skall fr�lsa Israel, s�som du har lovat.�

Och det skedde s�, ty n�r han bittida dagen d�refter kramade ur ullen, kunde han av den pressa ut s� mycket dagg, att en hel sk�l blev full med vatten.

Men Gideon sade till Gud: �M� din vrede icke uppt�ndas mot mig, d�rf�r att jag talar �nnu en enda g�ng. L�t mig f� f�rs�ka blott en g�ng till med ullen: g�r nu s�, att allenast ullen f�rbliver torr, under det att dagg kommer eljest �verallt p� marken.�

Och Gud gjorde s� den natten; allenast ullen var torr, men eljest hade dagg kommit �verallt p� marken.