Chapter 22

D� begav sig David d�rifr�n och flydde undan till Adullams grotta. Och n�r hans br�der och hela hans faders hus fingo h�ra detta, kommo de ditned till honom.

Och till honom f�rsamlade sig alla slags m�n som voro i n�got tr�ngm�l, alla som ansattes av fordrings�gare och alla missn�jda, och han blev deras h�vding; vid pass fyra hundra man sl�to sig s� till honom.

D�rifr�n begav sig David till Mispe i Moab. Och han sade till konungen i Moab: �L�t min fader och min moder f� komma hit�ver och vara hos eder till dess jag f�r veta vad Gud vill g�ra med mig.�

Och han f�rde dem fram inf�r konungen i Moab; och de fingo stanna hos denne, s� l�nge David var p� borgen.

Men profeten Gad sade till David: �Du skall icke stanna h�r p� borgen; drag bort h�rifr�n och begiv dig in i Juda land.� D� drog David bort d�rifr�n och kom till Heretskogen.

Och Saul fick h�ra att man hade f�tt spaning p� David och de m�n som voro med honom. D� nu Saul en dag satt i Gibea under tamarisken p� h�jden, med sitt spjut i handen, under det att alla hans tj�nare stodo omkring honom,

sade han till sina tj�nare, d�r de stodo omkring honom: �H�ren, I benjaminiter. Skall d� ocks� Isais son �t eder alla giva �krar och ving�rdar och g�ra eder alla till �ver- och underh�vitsm�n?

Ty I haven ju alla sammansvurit eder mot mig, och ingen har uppenbarat f�r mig att min son har slutit f�rbund med Isais son. Ingen av eder bekymrar sig s� mycket om mig, att han har uppenbarat det f�r mig. Min son har ju uppeggat min tj�nare till att st�mpla mot mig, s�som nu sker.�

Edom�en Doeg, som ock stod d�r bland Sauls tj�nare, svarade d� och sade: �Jag har sett Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob.

Denne fr�gade d� HERREN f�r honom och gav honom reskost; han gav honom ock filist�en Goljats sv�rd.�

D� s�nde konungen och l�t kalla till sig pr�sten Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans faders hus, pr�sterna i Nob. Och de kommo alla till konungen.

D� sade Saul: �H�r mig, du Ahitubs son.� Han svarade: �Jag h�r dig, min herre.�

Saul sade till honom: �Varf�r haven I sammansvurit eder mot mig, du och Isais son, i det att du har givit honom br�d och sv�rd och fr�gat Gud f�r honom, s� att han skulle kunna s�tta sig upp mot mig och st�mpla mot mig, s�som nu sker?�

Ahimelek svarade konungen och sade: �Vem bland alla dina tj�nare �r v�l s� betrodd som David, han som d�rtill �r konungens m�g och h�vding f�r din livvakt och h�gt �rad i ditt hus?

�r det d� nu f�r f�rsta g�ngen som jag har fr�gat Gud f�r honom? Bort det! Icke m� konungen l�gga mig, sin tj�nare, och hela min faders hus n�got till last, ty din tj�nare visste alls intet om allt detta.�

Men konungen sade: �Du m�ste d�den d�, Ahimelek, du sj�lv och hela din faders hus.�

Och konungen sade till drabanterna som stodo d�r omkring honom: �Tr�den fram och d�den HERRENS pr�ster; ty ocks� de h�lla med David; och fast�n de visste att han flydde, uppenbarade de det icke f�r mig.� Men konungens tj�nare ville icke utr�cka sina h�nder till att st�ta ned HERRENS pr�ster.

D� sade konungen till Doeg: �Tr�d du fram och st�t ned pr�sterna.� Edom�en Doeg tr�dde d� fram och st�tte ned pr�sterna och d�dade p� den dagen �ttiofem m�n som buro linne-efod.

Och inv�narna i pr�ststaden Nob blevo slagna med sv�rdsegg, b�de m�n och kvinnor, b�de barn och spenabarn; ocks� f�kreatur, �snor och f�r blevo slagna med sv�rdsegg.

Allenast en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar, kom undan, och denne flydde bort till David.

Och Ebjatar omtalade f�r David att Saul hade dr�pt HERRENS pr�ster.

D� sade David till Ebjatar: �Jag f�rstod redan d� att edom�en Doeg, eftersom han var d�r, skulle omtala allt f�r Saul. Det �r jag som �r orsaken till att hela din faders hus har f�rg�tts.

Bliv kvar hos mig, frukta intet; ty den som st�r efter mitt liv, han st�r ock efter ditt liv. Hos mig �r du i gott f�rvar.�