Chapter 30

N�r David med sina m�n p� tredje dagen kom till Siklag, hade amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade intagit Siklag och br�nt upp det i eld.

Och kvinnorna som voro d�rinne, b�de sm� och stora, hade de f�rt bort s�som f�ngar, utan att d�da n�gon; de hade allenast f�rt bort dem och g�tt sin v�g.

N�r nu David med sina m�n kom till staden och fick se att den var uppbr�nd i eld, och att deras hustrur j�mte deras s�ner och d�ttrar voro bortf�rda s�som f�ngar,

brast han ut i gr�t, s� ock hans folk; och de gr�to, till dess att de icke f�rm�dde gr�ta mer.

Davids b�da hustrur, Ahinoam fr�n Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru, voro ocks� f�ngna.

Och David kom i stor n�d, ty folket t�nkte stena honom; s� f�rbittrat var allt folket, var och en f�r sina s�ners och d�ttrars skull. Men David h�mtade styrka hos HERREN, sin Gud.

Och David sade till pr�sten Ebjatar, Ahimeleks son: �B�r hit till mig efoden.� D� bar Ebjatar fram efoden till David.

David fr�gade nu HERREN: �Skall jag s�tta efter denna r�varskara? Kan jag d� hinna upp den?� Han svarade honom: �S�tt efter dem; ty du skall f�rvisso hinna upp dem och skaffa r�ddning.�

D� begav sig David �stad med sina sex hundra man, och de kommo till b�cken Besor; d�r stannade de som n�dgades bliva efter.

Men David fortsatte f�rf�ljelsen med fyra hundra man; ty de som sade blivit f�r tr�tta, och som d�rf�r stannade, utan att g� �ver b�cken Besor, utgjorde tv� hundra man.

Sedan tr�ffade de p� f�ltet en egyptisk man; honom togo de med sig till David. Och n�r de hade givit honom br�d att �ta och vatten att dricka

och n�r de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och tv� russinkakor att �ta, kom livskraften tillbaka i honom igen. P� tre dygn hade han n�mligen varken �tit eller druckit.

Och David fr�gade honom: �Vem tillh�r du, och varifr�n �r du?� Han svarade: �Jag �r en egyptisk yngling, tj�nare �t en amalekitisk man; men min herre �vergav mig f�r tre dagar sedan, d�rf�r att jag blev sjuk.

Vi hade n�mligen infallit i den del av Sydlandet, som tillh�r keret�erna, och i det omr�de som tillh�r Juda, och i den del av Sydlandet, som tillh�r Kaleb, och vi hade br�nt upp Siklag i eld.�

David sade till honom: �Vill du f�ra mig ned till den r�varskaran?� Han svarade: �Lova mig med ed vid Gud att du icke d�dar mig eller utl�mnar mig �t min herre, s� vill jag f�ra dig ned till den r�varskaran.�

S� f�rde han honom ditned, och de l�go d� kringspridda �verallt p� marken och �to och drucko och f�rlustade sig med allt det stora byte som de hade tagit ur filist�ernas land och ur Juda land.

Och �nda fr�n skymningen intill n�sta dags afton h�ll David p� med att nedg�ra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra hundra tj�nare som satte sig upp p� kamelerna och flydde.

Och David r�ddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina b�da hustrur r�ddade David ocks�.

Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens dotter, ej heller n�got av bytet eller n�got av det som de hade tagit med sig; David f�rde alltsammans tillbaka.

David tog ock alla f�r och f�kreatur, och man drev dessa framf�r den �vriga boskapen och ropade: �Detta �r Davids byte.�

Och n�r David kom tillbaka till de tv� hundra man som hade varit f�r tr�tta att f�lja honom, och som d�rf�r hade f�tt stanna kvar vid b�cken Besor, gingo dessa �stad f�r att m�ta David och det folk som han hade med sig; d� gick David fram till folket och h�lsade dem.

Men allahanda onda och illasinnade m�n, bland dem som hade f�ljt med David, togo till orda och sade: �Eftersom dessa icke f�ljde med oss, skola vi icke giva dem n�got av bytet som vi hava r�ddat; var och en av dem m� allenast taga sin hustru och sina barn med sig och g� hem.�

Men David svarade: �S� skolen I icke g�ra, mina br�der, med det som HERREN har givit oss, d� han bevarade oss och gav i v�r hand denna r�varskara, som kom �ver oss.

Och vem skulle f�r �vrigt h�rutinnan vilja lyssna till eder? Nej, s�dan deras lott �r, som draga med i striden, s�dan skall deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela j�mnt med varandra.�

Och d�rvid blev det, fr�n den dagen och allt framgent; ty han gjorde detta till lag och r�tt i Israel, s�som det �r �nnu i dag.

N�r sedan David kom till Siklag, s�nde han en del av bytet till de �ldste i Juda, sina v�nner, i det han l�t s�ga: �Detta �r en sk�nk till eder av bytet fr�n HERRENS fiender.�

Han s�nde till de �ldste i Betel, de �ldste i Ramot i Sydlandet och de �ldste i Jattir;

till de �ldste i Aroer, de �ldste i Sifamot och de �ldste i Estemoa;

till de �ldste i Rakal, de �ldste i jerameeliternas st�der och de �ldste i kain�ernas st�der;

till de �ldste i Horma, de �ldste i Bor-Asan och de �ldste i Atak;

till de �ldste i Hebron och till alla de orter d�r David hade vandrat omkring med sina m�n.