Chapter 15

En tid h�refter skaffade Absalom sig vagn och h�star, d�rtill ock femtio man som l�pte framf�r honom.

Och Absalom pl�gade bittida om morgonen st�lla sig vid sidan av v�gen som ledde till porten, och s� ofta n�gon d� var p� v�g till konungen med en r�ttssak som han ville hava avd�md, kallade Absalom honom till sig och fr�gade: �Fr�n vilken stad �r du?� N�r han d� svarade: �Din tj�nare �r fr�n den och den av Israels stammar�,

sade Absalom till honom: �Din sak �r visserligen god och r�tt, men du har ingen som h�r p� dig hos konungen.�

Och Absalom tillade: �Ack om jag bleve satt till domare i landet! Om d� var och en som hade n�gon r�tts- och domssak komme till mig, s� skulle jag skaffa honom r�ttvisa.�

Och n�r n�gon gick fram f�r att buga sig f�r honom, r�ckte han ut sin hand och fattade i honom och kysste honom.

P� detta s�tt gjorde Absalom med alla israeliter som kommo f�r att f� n�gon sak avd�md hos konungen. S� f�rledde Absalom Israels m�n.

Fyrtio �r voro nu f�rlidna, d� Absalom en g�ng sade till konungen: �L�t mig begiva mig till Hebron f�r att d�r infria det l�fte som jag har gjort �t HERREN.

Ty din tj�nare gjorde ett l�fte, n�r jag bodde i Gesur i Aram; jag sade: 'Om HERREN l�ter mig komma tillbaka till Jerusalem, s� vill jag h�lla en gudstj�nst �t HERREN.'�

Konungen sade till honom: �G� i frid.� D� stod han upp och begav sig till Hebron.

Men Absalom s�nde ut hemliga budb�rare till alla Israels stammar och l�t s�ga: �N�r I h�ren basunen ljuda, s� s�gen: 'Nu har Absalom blivit konung i Hebron.'�

Och med Absalom hade f�ljt tv� hundra m�n fr�n Jerusalem, som voro inbjudna och f�ljde med i all oskuld, utan att veta om n�gonting.

Medan Absalom offrade slaktoffren, s�nde han ocks� och l�t h�mta giloniten Ahitofel, Davids r�dgivare, fr�n hans stad Gilo. Och sammansv�rjningen v�xte i styrka, och i allt st�rre myckenhet gick folket �ver till Absalom.

Men en budb�rare kom till David och sade: �Israels m�n hava v�nt sina hj�rtan till Absalom.�

D� sade David till alla sina tj�nare, dem som han hade hos sig i Jerusalem: �Upp, l�t oss fly, ty ingen annan r�ddning finnes f�r oss undan Absalom. Skynden eder �stad, s� att han icke med hast kommer �ver oss och f�r olycka �ver oss och sl�r stadens inv�nare med sv�rdsegg.�

Konungens tj�nare svarade konungen: �Till allt vad min herre konungen behagar �ro dina tj�nare redo.

D� drog konungen ut, och allt hans husfolk f�ljde honom; dock l�mnade konungen kvar tio av sina bihustrur f�r att vakta huset.

S� drog d� konungen ut, och allt folket f�ljde honom; men de stannade vid Bet-Hammerhak.

Och alla hans tj�nare t�gade f�rbi p� sidan om honom, s� ock alla keret�erna och pelet�erna; och alla gatiterna, sex hundra man, som hade f�ljt med honom fr�n Gat, t�gade likaledes f�rbi framf�r konungen.

D� sade konungen till gatiten Ittai: �Varf�r g�r ocks� du med oss? V�nd om och stanna hos den som nu �r konung; du �r ju en fr�mling och d�rtill landsflyktig fr�n ditt hem.

I g�r kom du; skulle jag d� i dag l�ta dig irra omkring med oss p� var f�rd, nu d� jag sj�lv g�r jag vet icke vart? V�nd tillbaka och f�r dina br�der tillbaka med dig; m� n�d och trofasthet bevisas eder.�

Men Ittai svarade konungen och sade: �S� sant HERREN lever, och s� sant min herre konungen lever: p� den plats d�r min herre konungen �r, d�r vill ock din tj�nare vara, det m� g�lla liv eller d�d.�

D� sade David till Ittai: �Kom d� och drag med.� Och gatiten Ittai drog med j�mte alla sina m�n och alla kvinnor och barn som han hade med sig.

Och hela landet gr�t h�gljutt, n�r allt folket drog fram. Och d� nu konungen gick �ver b�cken Kidron, gick ock allt folket �ver och tog v�gen �t �knen.

Bland de andra s�g man ock Sadok j�mte alla leviterna, och de buro med sig Guds f�rbundsark; men de satte ned Guds ark -- varvid ocks� Ebjatar kom ditupp -- till dess att allt folket hade hunnit draga fram ur staden.

D� sade konungen till Sadok: �F�r Guds ark tillbaka in i staden. Om jag finner n�d f�r HERRENS �gon, l�ter han mig komma tillbaka, s� att jag �ter f�r se honom och hans boning.

Men om han s�ger s�: 'Jag har icke behag till dig' -- se, d� �r jag redo; han g�re d� med mig s�som honom t�ckes.�

Och konungen sade till pr�sten Sadok: �Du �r ju siare; v�nd tillbaka till staden i frid. Och din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan, b�da edra s�ner, m� f�lja med eder.

Se, jag vill dr�ja vid f�rjst�llena i �knen, till dess att ett budskap kommer fr�n eder med underr�ttelser till mig.

D� f�rde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och stannade d�r.

Men David gick gr�tande uppf�r Oljeberget med �verh�ljt huvud ock bara f�tter; och allt folket som f�ljde med honom hade ock h�ljt �ver sina huvuden och gingo ditupp under gr�t.

Och n�r man ber�ttade f�r David att Ahitofel var med bland dem som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: �HERRE, g�r Ahitofels r�d till d�rskap.�

N�r sedan David hade kommit upp p� bergstoppen, d�r man pl�gade tillbedja Gud, d� kom arkiten Husai emot honom, med s�nderriven livkl�dnad och med jord p� sitt huvud.

David sade till honom: �Om du g�r med mig, s� bliver du mig till besv�r.

Men om du v�nder tillbaka till staden och s�ger till Absalom: 'Din tj�nare vill jag vara, o konung; jag har f�rut varit din faders tj�nare, men nu vill jag vara din tj�nare', s� kan du gagna mig med att g�ra Ahitofels r�d om intet.

D�r har du ju ock pr�sterna Sadok och Ebjatar; allt vad du f�r h�ra fr�n konungens hus m� du meddela pr�sterna Sadok och Ebjatar.

De hava ju ock d�r sina b�da s�ner hos sig: Sadok har Ahimaas, och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I s�nda mig bud om allt vad I f�n h�ra.�

S� gick d� Husai, Davids v�n, in i staden. Och j�mv�l Absalom drog in i Jerusalem.