Chapter 17

I Ahas', Juda konungs, tolfte regerings�r blev Hosea, Elas son, konung i Samaria �ver Israel och regerade i nio �r.

Han gjorde vad ont var i HERRENS; �gon, dock icke s�som de israelitiska konungar som hade varit f�re honom

Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea m�ste bliva honom underd�nig och giva honom sk�nker.

Men sedan m�rkte konungen i Assyrien att Hosea f�rehade st�mplingar, i det att han skickade s�ndebud till So, konungen i Egypten och icke, s�som f�rut, vart �r s�nde sk�nker till konungen i Assyrien D� l�t konungen i Assyrien sp�rra in honom och h�lla honom bunden i f�ngelse.

Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog upp mot Samaria och bel�grade det i tre �r.

I Hoseas nionde regerings�r intog konungen i Assyrien Samaria och f�rde Israel bort till Assyrien och l�t dem bo i Hala och vid Habor -- en str�m i Gosan -- och i Mediens st�der.

Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade f�rt dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar.

De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade f�rdrivit f�r Israels barn, och efter de stadgar som Israels konungar hade uppgjort.

Ja, Israels barn hade bedrivit otillb�rliga ting mot HERREN, sin Gud; de hade byggt sig offerh�jder p� alla sina boningsorter, vid v�ktartornen s�v�l som i de bef�sta st�derna.

De hade rest stoder och Aseror �t sig p� alla h�ga kullar och under alla gr�na tr�d.

D�r hade de p� alla offerh�jder t�nt offereld, likasom de folk som HERREN hade drivit bort f�r dem, och hade gjort onda ting, s� att de f�rt�rnade HERREN.

De hade tj�nat de el�ndiga avgudarna, fast�n HERREN hade sagt till dem: �I skolen icke g�ra s�.

Och HERREN hade varnat b�de Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: �V�nden om fr�n edra onda v�gar och h�llen mina bud och stadgar -- efter hela den lag som jag gav edra f�der -- s� ock vad jag har l�tit s�ga eder genom mina tj�nare profeterna.�

Men de ville icke h�ra, utan voro h�rdnackade s�som deras f�der, vilka icke trodde p� HERREN, sin Gud.

De f�rkastade hans stadgar och det f�rbund som han hade slutit med deras f�der, och de f�rordningar som han hade givit dem, och f�ljde efter f�f�ngliga avgudar och bedrevo f�f�nglighet, likasom de folk som voro omkring dem, fast�n HERREN hade f�rbjudit dem att g�ra s�som dessa.

De �verg�vo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna bel�ten, tv� kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillb�do himmelens hela h�rskara och tj�nade Baal.

Och de l�to sina s�ner och d�ttrar g� genom eld och befattade sig med sp�dom och �vade trolldom de s�lde sig till att g�ra vad ont var i HERRENS �gon och f�rt�rnade honom d�rmed.

D�rf�r blev ock HERREN mycket vred p� Israel och f�rsk�t dem fr�n sitt ansikte, s� att icke n�got annat blev kvar �n Juda stam allena.

Dock h�ll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade efter de stadgar som Israel hade uppgjort.

S� f�rkastade d� HERREN all Israels s�d och tuktade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifr�n sitt ansikte.

Ty n�r han hade ryckt Israel fr�n Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till konung, f�rf�rde Jerobeam Israel till att avfalla fr�n HERREN och kom dem att beg� en stor synd.

Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade gjort; de avstodo icke fr�n dem.

Men till slut f�rsk�t HERREN Israel fr�n sitt ansikte, s�som har hade hotat genom alla sina tj�nare profeterna. S� blev Israel; bortf�rt fr�n sitt land till Assyrien, d�r de �ro �nnu i dag.

Och konungen i Assyrien l�t folk komma fr�n Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och bos�tta sig i Samariens st�der, i Israels barns st�lle. S� togo d� dessa Samarien i besittning och bosatte sig i dess st�der.

Men d� de under den f�rsta tiden av sin vistelse d�r icke fruktade HERREN, s�nde HERREN bland dem lejon, som anst�llde f�r�delse bland dem.

Och man omtalade detta f�r konungen i Assyrien och sade: �De folk som du har f�rt bort och l�tit bos�tta sig i Samariens st�der veta icke huru landets Gud skall dyrkas d�rf�r har han s�nt lejon ibland dem, och dessa d�da dem nu, eftersom de icke veta huru landets Gud skall dyrkas.�

D� bj�d konungen i Assyrien och sade: �L�ten en av de pr�ster som I haven f�rt bort d�rifr�n fara dit; m� de fara dit och bos�tta sig d�r. Och m� han l�ra dem huru landets Gud skall dyrkas.�

S� kom d� en av de pr�ster som: de hade f�rt bort ifr�n Samarien och bosatte sig i Betel; och han l�rde dem huru de skulle frukta HERREN.

V�l gjorde sig vart folk sin egen gud och st�llde upp denne i de offerh�jdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk f�r sig, i de st�der d�r det bodde.

Folket ifr�n Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifr�n Kut gjorde sig en Nergal, och folket ifr�n Hamat gjorde sig en Asima;

aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna br�nde upp sina barn i eld �t Adrammelek och Anammelek, Sefarvaims gudar.

Men de fruktade ocks� HERREN. Och de gjorde m�n ur sin egen krets till offerh�jdspr�ster �t sig, och dessa offrade �t dem i offerh�jdshusen.

S� fruktade de visserligen HERREN, men de tj�nade d�rj�mte sina egna gudar, p� samma s�tt som de folk ifr�n vilka man hade f�rt bort dem.

�nnu i dag g�ra de likasom f�rut: de frukta icke HERREN och g�ra icke efter de stadgar och den r�tt som de hava f�tt, icke efter den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans �t vilken han gav namnet Israel.

Ty HERREN sl�t ett f�rbund med dem och bj�d dem och sade: �I skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller tj�na dem eller offra �t dem.

Nej, HERREN allena, som f�rde eder upp ur Egyptens land med stor makt och utr�ckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I tillbedja och �t honom skolen I offra.

Och de stadgar och r�tter, den lag och de bud som han har f�reskrivit eder, dem skolen I h�lla och g�ra i all tid; men I skolen icke frukta andra gudar.

Det f�rbund som jag har slutit med eder skolen I icke f�rg�ta; I skolen icke frukta andra gudar.

Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, s� skall han r�dda eder ur alla edra fienders hand.�

Men de ville icke h�ra h�rp�, utan gjorde likasom f�rut.

S� fruktade d� dessa folk HERREN, men tj�nade d�rj�mte sina bel�ten. Ocks� deras barn och deras barnbarn g�ra �nnu i dag s�som deras f�der gjorde.