Chapter 17

D� nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: �Se, jag bor i ett hus av cedertr�, under det att HERRENS f�rbundsark st�r under ett t�lt.�

Natan sade till David: �G�r allt vad du har i sinnet; ty Gud �r med dig.�

Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade:

�G� och s�g till min tj�nare David: S� s�ger HERREN: Icke du skall bygga mig det hus som jag skall bo i.

Jag har ju icke bott i n�got hus, fr�n den dag d� jag f�rde Israel hitupp �nda till denna dag, utan jag har flyttat ifr�n t�lt till t�lt, ifr�n tabernakel till tabernakel.

Har jag d� n�gonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt s� till n�gon enda av Israels domare, som jag har f�rordnat till herde f�r mitt folk: 'Varf�r haven I icke byggt mig ett hus av cedertr�?'

Och nu skall du s�ga s� till min tj�nare David: S� s�ger HERREN Sebaot: Fr�n betesmarken, d�r du f�ljde f�ren, har jag h�mtat dig, f�r att du skulle bliva en furste �ver mitt folk Israel.

Och jag har varit med dig p� alla dina v�gar och utrotat alla dina fiender f�r dig. Och jag vill g�ra dig ett namn, s�dant som de st�rstes namn p� jorden.

Jag skall bereda en plats �t mitt folk Israel och plantera det, s� att det f�r bo kvar d�r, utan att vidare bliva oroat. Or�ttf�rdiga m�nniskor skola icke mer f�r�da det, s�som fordom skedde,

och s�som det har varit allt ifr�n den tid d� jag f�rordnade domare �ver mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina fiender. S� f�rkunnar jag nu f�r dig att HERREN skall bygga ett hus �t dig.

Ty det skall ske, att n�r din tid �r ute och du g�r till dina f�der skall jag efter dig upph�ja din son, en av dina avkomlingar; och jag skall bef�sta hans konungamakt.

Han skall bygga ett hus �t mig, och jag skall bef�sta hans tron f�r evig tid.

Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min n�d skall jag icke l�ta vika ifr�n honom, s�som jag l�t den vika ifr�n din f�retr�dare.

Jag skall h�lla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike f�r evig tid, och hans tron skall vara bef�st f�r evig tid.�

Alldeles i �verensst�mmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David.

D� gick konung David in och satte sig ned inf�r HERRENS ansikte och sade: �Vem �r jag, HERRE Gud, och vad �r mitt hus, eftersom du har l�tit mig komma h�rtill?

Och detta har likv�l synts dig vara f�r litet, o Gud; du har talat ang�ende din tj�nares hus om det som ligger l�ngt fram i tiden. Ja, du har sett till mig p� m�nniskos�tt, for att upph�ja mig, HERRE Gud.

Vad skall nu David vidare s�ga till dig om den �ra du har bevisat din tj�nare? Du k�nner ju din tj�nare.

HERRE, f�r din tj�nares skull och efter ditt hj�rta har du gjort allt detta stora och f�rkunnat alla dessa stora ting.

HERRE, ingen �r dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava h�rt med v�ra �ron.

Och var finnes p� jorden n�got enda folk som �r likt ditt folk Israel, vilket Gud sj�lv har g�tt �stad att f�rlossa �t sig till ett folk -- f�r att s� g�ra dig ett stort och fruktansv�rt namn, i det att du f�rjagade hedningarna f�r ditt folk, det som du hade f�rlossat ifr�n Egypten?

Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk �t dig f�r evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud

S� m� nu, HERRE, vad du har talat om din tj�nare och om hans hus bliva fast f�r evig tid; g�r s�som du har talat.

D� skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, s� att man skall s�ga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, �r Gud �ver Israel.' Och s� skall din tj�nare Davids hus best� inf�r dig.

Ty du, min Gud, har uppenbarat f�r din tj�nare att du skall bygga honom ett hus; d�rf�r har din tj�nare dristat att bedja inf�r dig.

Och nu, HERRE, du �r Gud; och d� du har lovat din tj�nare detta goda,

s� m� du nu ock v�rdigas v�lsigna din tj�nares hus, s� att det f�rbliver evinnerligen inf�r dig. Ty vad du, HERRE, v�lsignar, det �r v�lsignat evinnerligen.�