Chapter 18

N�r Josafat nu hade kommit till stor rikedom och �ra, befryndade han sig med Ahab.

Och efter n�gra �rs f�rlopp for han ned till Ahab i Samaria. Och Ahab l�t f�r honom och folket som han hade med sig slakta f�r och f�kreatur i myckenhet; och han s�kte intala honom att draga upp mot Ramot i Gilead.

Ahab, Israels konung, fr�gade allts� Josafat, Juda konung: �Vill du draga med mig mot Ramot i Gilead?� Han svarade honom: �Jag s�som du, och mitt folk s�som ditt folk! Jag vill f�lja med dig i striden.�

Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: �Fr�ga dock f�rst HERREN h�rom.�

D� f�rsamlade Israels konung profeterna, fyra hundra m�n, och fr�gade dem: �Skola vi draga �stad till Ramot i Gilead f�r att bel�gra det, eller skall jag avst� d�rifr�n?� De svarade: �Drag ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.�

Men Josafat sade: �Finnes h�r ingen annan HERRENS profet, s� att vi kunna fr�ga genom honom?�

Israels konung svarade Josafat: �H�r finnes �nnu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fr�ga HERREN; men han �r mig f�rhatlig, ty han profeterar aldrig lycka �t mig, utan best�ndigt allenast olycka.� Josafat sade: �Konungen s�ge icke s�.�

D� kallade Israels konung till sig en hovman och sade: �Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.�

Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p� sin tron, ikl�dda sina skrudar; de sutto p� en tr�skplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inf�r dem.

D� gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av j�rn och sade: �S� s�ger HERREN: Med dessa skall du st�nga aram�erna, s� att de f�rg�ras.�

Och alla profeterna profeterade p� samma s�tt och sade: �Drag upp mot Ramot i Gilead, s� skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.�

Och budet som hade g�tt f�r att kalla p� Mika talade till honom och sade: �Det �r s�, att profeterna med en mun lova konungen lycka; s� l�t nu ock ditt tal st�mma �verens med deras, och lova ocks� du lycka.�

Men Mika svarade: �S� sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som min Gud s�ger.�

N�r han sedan kom till konungen, fr�gade konungen honom: �Mika, skola vi draga �stad till Ramot i Gilead f�r att bel�gra det, eller skall jag avst� d�rifr�n?� Han svarade: �Dragen ditupp, s� skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.�

Men konungen sade till honom: �Huru m�nga g�nger skall jag besv�rja dig att icke tala till mig annat �n sanning i HERRENS namn?�

D� sade han: �Jag s�g hela Israel f�rskingrat p� bergen, likt f�r som icke hava n�gon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke n�gon herre; m� de v�nda tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'�

D� sade Israels konung till Josafat: �Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka �t mig, utan allenast olycka?�

Men han sade: �H�ren allts� HERRENS ord. Jag s�g HERREN sitta p� sin tron och himmelens hela h�rskara st� p� hans h�gra sida och p� hans v�nstra.

Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga upp mot Ramot i Gilead, f�r att han m� falla d�r?' D� sade den ene s� och den andre s�.

Slutligen kom anden fram och st�llde sig inf�r HERREN och sade: 'Jag vill locka honom d�rtill.' HERREN fr�gade honom: 'P� vad s�tt?'

Han svarade: 'Jag vill g� ut och bliva en l�gnens ande i alla hans profeters mun.� D� sade han: 'Du m� f�rs�ka att locka honom d�rtill och du skall ocks� lyckas; g� ut och g�r s�.'

Och se, nu har HERREN lagt en l�gnens ande i dessa dina profeters mun, medan HERREN �nd� har beslutit att olycka skall komma �ver dig.�

D� tr�dde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p� kinden och sade: �P� vilken v�g har d� HERRENS Ande g�tt bort ifr�n mig f�r att tala med dig?�

Mika svarade: �Du skall f� se det p� den dag d� du n�dgas springa fr�n kammare till kammare f�r att g�mma dig.�

Men Israels konung sade: �Tagen Mika och f�ren honom tillbaka till Amon, h�vitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.

Och s�gen: S� s�ger konungen: S�tten denne i f�ngelse och bespisen honom med f�ngkost, till dess jag kommer v�lbeh�llen tillbaka.�

Mika svarade: �Om du kommer v�lbeh�llen tillbaka, s� har HERREN icke talat genom mig.� Och han sade ytterligare: �H�ren detta, I folk, allasammans.�

S� drog nu Israels konung j�mte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead.

Och Israels konung sade till Josafat: �Jag vill f�rkl�da mig, n�r jag drager ut i striden, men du m� vara kl�dd i dina egna kl�der.� S� f�rkl�dde sig Israels konung, n�r de drogo ut i striden.

Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina vagnsh�vitsm�n: �I skolen icke giva eder i strid med n�gon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.�

N�r d� h�vitsmannen �ver vagnarna fingo se Josafat, t�nkte de: �Detta �r Israels konung�, och omringade honom d�rf�r, i avsikt att anfalla honom. D� gav Josafat upp ett rop, och HERREN hj�lpte honom, Gud v�nde dem bort ifr�n honom.

S� snart n�mligen h�vitsm�nnen �ver vagnarna m�rkte att det icke var Israels konung, v�nde de om och l�to honom vara.

Men en man som sp�nde sin b�ge och sk�t p� m�f� tr�ffade Israels konung i en fog p� rustningen. D� sade denne till sin k�rsven: �Sv�ng om vagnen och f�r mig ut ur h�ren, ty jag �r s�rad.�

Och striden blev p� den dagen allt h�ftigare, och Israels konung h�ll sig �nda till aftonen uppr�tt i sin vagn, v�nd mot aram�erna; men vid den tid d� solen gick ned gav han upp andan.