Chapter 26

Och allt folket i Juda tog Ussia, som d� var sexton �r gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas st�lle.

Det var han som bef�ste Elot, och han lade det �ter under Juda, sedan konungen hade g�tt till vila hos sina f�der.

Ussia var sexton �r gammal, n�r han blev konung, och han regerade femtiotv� �r i Jerusalem. Hans moder hette Jekilja, fr�n Jerusalem.

Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans fader Amasja hade gjort.

Och han s�kte Gud, s� l�nge Sakarja levde, han som aktade p� Guds syner. Och s� l�nge han s�kte HERREN, l�t Gud det g� honom v�l.

Han drog ut och stridde mot filist�erna och br�t ned Gats, Jabnes och Asdods murar; och han byggde st�der p� Asdods omr�de och annorst�des i filist�ernas land.

Och Gud hj�lpte honom mot filist�erna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna.

Och ammoniterna m�ste giva sk�nker �t Ussia, och ryktet om honom str�ckte sig �nda till Egypten, ty han blev �verm�ttan m�ktig.

Och Ussia byggde torn i Jerusalem �ver H�rnporten och �ver Dalporten och �ver Vinkeln och bef�ste dem.

Han byggde ock torn i �knen och h�gg ut m�nga brunnar, ty han hade mycken boskap, b�de i l�glandet och p� sl�tten. Jordbruks- och ving�rdsarbetare hade han i bergsbygden och p� de b�rdiga f�lten, ty han var en v�n av �kerbruk.

Och Ussia hade en krigsh�r som drog ut till strid i avdelade skaror, med en mansstyrka som hade blivit fastst�lld vid m�nstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja, under �verinseende av Hananja, en av konungens h�vitsm�n.

Hela antalet av de tappra stridsm�n som voro huvudm�n f�r familjerna var tv� tusen sex hundra.

Under deras bef�l stod en krigsh�r av tre hundra sju tusen fem hundra m�n, som stridde med kraft och mod och voro konungens hj�lp mot fienden.

Och Ussia f�rs�g hela denna h�r med sk�ldar, spjut, hj�lmar, pansar och b�gar, s� ock med slungstenar.

Och han l�t i Jerusalem g�ra krigsredskap, konstm�ssigt utt�nkta, till att s�tta upp p� tornen och p� murarnas h�rn, f�r att med dem avskjuta pilar och stora stenar. Och ryktet om honom gick ut vida omkring, ty underbart hj�lptes han fram till makt.

Men n�r han nu var s� m�ktig, blev hans hj�rta h�gmodigt, s� att han gjorde vad f�rd�rvligt var; han f�rbr�t sig trol�st mot HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel f�r att ant�nda r�kelse p� r�kelsealtaret.

D� gick pr�sten Asarja ditin efter honom, �tf�ljd av �ttio HERRENS pr�ster, of�rskr�ckta m�n.

Dessa tr�dde fram mot konung Ussia och sade till honom: �Det h�r icke dig till, Ussia, att ant�nda r�kelse �t HERREN, utan det tillh�r pr�sterna, Arons s�ner, som �r helgade till att ant�nda r�kelse. G� ut ur helgedomen, ty du har beg�tt en f�rbrytelse, och HERREN Gud skall icke l�ta detta l�nda dig till �ra.�

D� for Ussia ut i vrede, d�r han stod med ett r�kelsekar i sin hand f�r att ant�nda r�kelse. Men just som han for ut mot pr�sterna, slog spet�lska ut p� hans panna, i pr�sternas n�rvaro, inne i HERRENS hus, bredvid r�kelsealtaret.

Och n�r �verstepr�sten Asarja och alla pr�sterna v�nde sig till honom och fingo se att han var spet�lsk i pannan, drevo de honom strax ut d�rifr�n. Sj�lv skyndade han ocks� ut, eftersom HERREN s� hems�kte honom.

Sedan var konung Ussia spet�lsk f�r hela sitt liv och bodde i ett s�rskilt hus s�som spet�lsk, ty han var utesluten fr�n HERRENS hus. Hans son Jotam f�restod d� konungens hus och d�mde folket i landet.

Vad nu mer �r att s�ga om Ussia, om hans f�rsta tid s�v�l som om hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp.

Och Ussia gick till vila hos sina f�der, och man begrov honom hos hans f�der, ute p� konungagravens mark, detta med tanke d�rp� att han hade varit spet�lsk. Och hans son Jotam blev konung efter honom.