Chapter 32

Sedan han hade utf�rt detta och bevisat s�dan trohet, kom Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och bel�grade dess bef�sta st�der och t�nkte er�vra dem �t sig.

D� nu Hiskia s�g att Sanherib kom, i avsikt att bel�gra Jerusalem,

r�df�rde han sig med sina f�rn�msta m�n och sina hj�ltar om att t�ppa f�r vattnet i de k�llor som l�go utom staden; och de hj�lpte honom h�rmed.

Mycket folk f�rsamlades och t�ppte till alla k�llorna och d�mde f�r b�cken som fl�t mitt igenom trakten, ty de sade: �N�r de assyriska konungarna komma, b�ra de icke finna vatten i s�dan myckenhet.�

Och han tog mod till sig och byggde upp muren �verallt d�r den var nedbruten, och byggde tornen h�gre, och f�rde upp en annan mur d�rutanf�r, och bef�ste Millo i Davids stad, och l�t g�ra skjutvapen i myckenhet, s� ock sk�ldar.

Och han tillsatte krigsh�vitsm�n �ver folket och f�rsamlade dem till sig p� den �ppna platsen vid stadsporten, och talade uppmuntrande till dem och sade:

�Varen frimodiga och of�rf�rade, frukten icke och varen icke f�rskr�ckta f�r konungen i Assyrien och f�r hela den hop han har med sig; ty med oss �r en som �r st�rre �n den som �r med honom.

Med honom �r en arm av k�tt, men med oss �r HERREN, v�r Gud, och han skall hj�lpa oss och f�ra v�ra krig. Och folket tryggade sig vid Hiskias, Juda konungs, ord.

D�refter s�nde Sanherib, konungen i Assyrien -- som nu med hela sin h�rsmakt l�g framf�r Lakis -- sina tj�nare till Jerusalem, till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i Jerusalem, och l�t s�ga:

�S� s�ger Sanherib, konungen i Assyrien: Varp� f�rtr�sten I, eftersom I stannen kvar i det bel�grade Jerusalem?

Se, Hiskia uppeggar eder, s� att I kommen att d� genom hunger och t�rst; han s�ger: 'HERREN, v�r Gud, skall r�dda oss ur den assyriske konungens hand.'

Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerh�jder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Inf�r ett enda altare skolen I tillbedja, och p� detta skolen I t�nda offereld'?

Veten I icke vad jag och mina f�der hava gjort med andra l�nders alla folk? Hava v�l de gudar som dyrkas av folken i dessa andra l�nder n�gonsin f�rm�tt r�dda sina l�nder ur min hand?

Ja, vilket bland alla dessa folk som mina f�der hava givit till spillo har v�l haft n�gon gud som har f�rm�tt r�dda sitt folk ur min hand eftersom I menen att eder Gud f�rm�r r�dda eder ur min hand!�

Nej, l�ten nu icke Hiskia s� bedraga och uppegga eder, och tron honom icke; ty ingen gud hos n�got folk eller i n�got rike har f�rm�tt r�dda sitt folk ur min hand eller ur mina f�ders hand. Huru mycket mindre skall d� eder Gud kunna r�dda eder ur min hand!�

Och hans tj�nare talade �nnu mer mot HERREN Gud och mot hans tj�nare Hiskia.

Han hade ock skrivit ett brev vari han sm�dade HERREN, Israels Gud, och talade mot honom s�: �Lika litet som de gudar som dyrkas av folken i de andra l�nderna hava kunnat r�dda sina folk ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna r�dda sitt folk ur min hand.�

Och till Jerusalems folk, dem som stodo p� muren, ropade de med h�g r�st p� judiska f�r att g�ra dem modl�sa och f�rskr�ckta, s� att man sedan skulle kunna intaga staden.

Och de talade om Jerusalems Gud p� samma s�tt som om de fr�mmande folkens gudar, vilka �ro verk av m�nniskoh�nder.

Men vid allt detta b�do konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos' son, och ropade till himmelen.

D� s�nde HERREN en �ngel, som f�rgjorde alla de tappra stridsm�nnen och furstarna och h�vitsm�nnen i den assyriske konungens l�ger, s� att han med skam m�ste draga tillbaka till sitt land. Och n�r han en g�ng gick in i sin guds hus, blev han d�r nedhuggen med sv�rd av sina egna s�ner.

S� fr�lste HERREN Hiskia och Jerusalems inv�nare ur Sanheribs, den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han beskyddade dem p� alla sidor.

Och m�nga f�rde sk�nker till HERREN i Jerusalem och dyrbara g�vor till Hiskia, Juda konung; och han blev h�refter h�gt aktad av alla folk.

Vid den tiden blev Hiskia d�dssjuk. D� bad han till HERREN, och han svarade honom och gav honom ett undertecken.

Dock �terg�ldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom bevisat, utan hans hj�rta blev h�gmodigt; d�rf�r kom f�rt�rnelse �ver honom och �ver Juda och Jerusalem.

Men d� Hiskia �dmjukade sig, mitt i sitt hj�rtas h�gmod, och Jerusalems inv�nare med honom, drabbade HERRENS f�rt�rnelse dem icke, s� l�nge Hiskia levde.

Och Hiskias rikedom och h�rlighet var mycket stor; han hade byggt sig skattkamrar f�r silver och guld och �dla stenar, och f�r v�lluktande kryddor, och f�r sk�ldar och f�r allahanda dyrbara h�vor av andra slag,

s� ock f�rr�dshus f�r vad som kom in av s�d, vin och olja, �vensom stall f�r allt slags boskap; och hjordar hade han skaffat f�r sina f�llor.

Och han hade byggt sig st�der och f�rv�rvat sig stor rikedom p� f�r och f�kreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora �godelar.

Det var ock Hiskia som t�ppte till Gihonsvattnets �vre k�lla och ledde vattnet ned�t, v�ster om Davids stad. Och Hiskia var lyckosam i allt vad han f�retog sig.

J�mv�l n�r fr�n Babels furstar de s�ndebud kommo, som voro skickade till honom f�r att fr�ga efter det under som hade skett i landet, �vergav Gud honom allenast f�r att pr�va honom, p� det att han skulle f�rnimma allt vad som var i hans hj�rta.

Vad nu mer �r att s�ga om Hiskia och om hans fromma g�rningar, det finnes upptecknat i �Profeten Jesajas, Amos' sons, syner�, i boken om Judas och Israels konungar.

Och Hiskia gick till vila hos sina f�der, och han begrov honom p� den plats d�r man g�r upp till Davids hus' gravar; och hela Juda och Jerusalems inv�nare bevisade honom �ra vid hans d�d. Och hans son Manasse blev konung efter honom.