Chapter 9

Men p� tjugufj�rde dagen i samma m�nad f�rsamlade sig Israels barn och h�llo fasta och kl�dde sig i sorgdr�kt och str�dde jord p� sina huvuden.

Och de som voro av Israels sl�kt avskilde sig fr�n alla fr�mlingar och tr�dde s� fram och bek�nde sina synder och sina f�ders missg�rningar.

Och de stodo upp, var och en p� sin plats, och man f�rel�ste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fj�rdedel av dagen; och under en annan fj�rdedel bek�nde de sina synder och tillb�do HERREN, sin Gud.

Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani tr�dde upp p� leviternas upph�jning och ropade med h�g r�st till HERREN, sin Gud.

Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: �St�n upp och loven HERREN, eder Gud, fr�n evighet till evighet. Ja, lovat vare ditt h�rliga namn, som �r upph�jt �ver allt lov och pris.

Du allena �r HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras h�rskara, jorden och allt vad d�rp� �r, haven och allt vad som �r i dem, och det �r du som beh�ller det allt vid liv; och himmelens h�rskara tillbeder dig.

Du �r HERREN Gud, som utvalde Abram och f�rde honom ut fr�n det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.

Och du fann hans hj�rta fast i tron inf�r dig, och du sl�t med honom det f�rbundet att du skulle giva �t hans s�d kanan�ernas, hetiternas, amor�ernas, periss�ernas, jebus�ernas och girgas�ernas land, ja, giva det �t dem; och du uppfyllde dina ord, ty du �r r�ttf�rdig.

Och du s�g till v�ra f�ders betryck i Egypten och h�rde deras rop vid R�da havet.

Du gjorde tecken och under p� Farao och p� alla hans tj�nare och p� allt folket i hans land; ty du f�rnam att dessa handlade �vermodigt mot dem, och du gjorde dig ett namn, som �r detsamma �n i dag.

Havet kl�v du itu f�r dem, s� att de gingo mitt igenom havet p� torr mark; men deras f�rf�ljare l�t du sjunka i djupet s�som stenar, i v�ldiga vatten.

Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en eldstod, f�r att lysa dem p� den v�g de skulle g�.

Och du steg ned p� berget Sinai och talade till dem fr�n himmelen och gav dem r�ttf�rdiga r�tter och riktiga lagar, goda stadgar och bud.

Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar och lag genom din tj�nare Mose.

Och du gav dem br�d fr�n himmelen, n�r de hungrade, och l�t vatten komma ut ur klippan, n�r de t�rstade; och du tillsade dem att g� och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva �t dem.

Men v�ra f�der, de voro �vermodiga; de voro h�rdnackade, s� att de icke h�rde p� dina bud.

De ville icke h�ra och t�nkte icke p� de under som du hade gjort med dem, utan voro h�rdnackade och valde i sin genstr�vighet en anf�rare, f�r att v�nda tillbaka till sin tr�ldom. Men du �r en f�rl�tande Gud, n�dig och barmh�rtig, l�ngmodig och stor i mildhet; och du �vergav dem icke.

Nej, fast�n de gjorde �t sig en gjuten kalv och sade: 'Detta �r din Gud, han som har f�rt dig upp ur Egypten', och fast�n de gjorde sig skyldiga till stora h�delser,

s� �vergav du dem likv�l icke i �knen, efter din stora barmh�rtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifr�n dem, utan ledde dem p� v�gen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem p� den v�g de skulle g�.

Din gode Ande s�nde du att undervisa dem, och ditt manna f�rv�grade du icke deras mun, och vatten gav du dem, n�r de t�rstade.

I fyrtio �r f�rs�rjde du dem i �knen, s� att intet fattades dem; deras kl�der blevo icke utslitna, och deras f�tter svullnade icke.

Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter �t dem p� skilda h�ll; och de intogo Sihons land, det land som tillh�rde konungen i Hesbon, och det land som tillh�rde Og, konungen i Basan

Och du l�t deras barn bliva talrika s�som stj�rnorna p� himmelen, och f�rde dem in i det land varom du hade sagt till deras f�der att de skulle komma dit och taga det i besittning.

S� kommo d� barnen och togo landet i besittning, och du kuvade f�r dem landets inbyggare, kanan�erna, och gav dessa i deras hand, b�de konungarna och folken d�r i landet, s� att de gjorde med dem vad de ville.

Och de intogo bef�sta st�der och ett b�rdigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, ving�rdar, olivplanteringar och frukttr�d i myckenhet; och de �to och blevo m�tta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda.

Men de blevo genstr�viga och satte sig upp mot dig och kastade din lag bakom sin rygg och dr�pte dina profeter, som varnade dem och ville omv�nda dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora h�delser.

D� gav du dem i deras ov�nners hand, s� att dessa f�rtryckte dem; men n�r de i sin n�ds tid ropade till dig, h�rde du det fr�n himmelen, och efter din stora barmh�rtighet gav du dem fr�lsare, som fr�lste dem ur deras ov�nners hand.

N�r de s� kommo till ro, gjorde de �ter vad ont var inf�r dig. D� �verl�mnade du dem i deras fienders hand, s� att dessa fingo r�da �ver dem; men n�r de �ter ropade till dig, d� h�rde du det fr�n himmelen och r�ddade dem efter din barmh�rtighet, m�nga g�nger.

Och du varnade dem och ville omv�nda dem till din lag; men de voro �vermodiga och h�rde icke p� dina bud, utan syndade mot dina r�tter, om vilka det g�ller att den m�nniska som g�r efter dem f�r leva genom dem; de spj�rnade emot i genstr�vighet och voro h�rdnackade och ville icke h�ra.

Du hade f�rdrag med dem i m�nga �r och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke d�rtill; d� gav du dem i de fr�mmande folkens hand.

Men i din stora barmh�rtighet gjorde du icke alldeles �nde p� dem och �vergav dem icke; ty du �r en n�dig och barmh�rtig Gud.

Och nu, v�r Gud, du store, v�ldige och fruktansv�rde Gud, du som h�ller f�rbund och bevarar n�d, nu m� du icke akta f�r ringa all den vederm�da som har tr�ffat oss, v�ra konungar, v�ra furstar, v�ra pr�ster, v�ra f�der och hela ditt folk, ifr�n de assyriska konungarnas dagar �nda till denna dag.

Nej, du �r r�ttf�rdig vid allt det som har kommit �ver oss; ty du har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.

Och v�ra konungar, v�ra furstar, v�ra pr�ster och v�ra f�der hava icke gjort efter din lag och icke aktat p� dina bud och p� de varningar som du har l�tit komma till dem.

Och fast�n de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade givit dem, och i det rymliga och b�rdiga land som du hade uppl�tit f�r dem, hava de �nd� icke tj�nat dig och icke omv�nt sig fr�n sina onda g�rningar.

Se, vi �ro nu andras tj�nare; i det land som du gav �t v�ra f�der, f�r att de skulle �ta dess frukt och dess goda, just d�r �ro vi andras tj�nare,

och sin rika avkastning giver det �t de konungar som du f�r v�ra synders skull har satt �ver oss. Och de r�da �ver v�ra kroppar och v�r boskap s�som de vilja, och vi �ro i stor n�d.� Nehemja, 10 Kapitlet F�rbundets f�rnyelse och inneh�ll.

P� grund av allt detta sl�to vi ett fast f�rbund och uppsatte det skriftligen; och p� skrivelsen, som f�rs�gs med sigill, stodo v�ra furstars, v�ra leviters och v�ra pr�sters namn.