Chapter 7

En stridsmans liv lever ju m�nniskan p� jorden, och hennes dagar �ro s�som dagakarlens dagar.

Hon �r lik en tr�l som fl�mtar efter skugga, lik en dagakarl som f�r bida efter sin l�n.

S� har jag f�tt till arvedel m�nader av el�nde; n�tter av vederm�da hava blivit min lott.

S� snart jag har lagt mig, �r min fr�ga: �N�r skall jag d� f� st� upp?� Ty aftonen synes mig s� l�ng; jag �r �verm�tt av oro, innan morgonen har kommit.

Med f�rruttnelsens maskar h�ljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller s�nder.

Mina dagar fly snabbare �n v�varens spole; de f�rsvinna utan n�got hopp.

T�nk d�rp� att mitt liv �r en fl�kt, att mitt �ga icke mer skall f� se n�gon lycka.

Den nu ser mig, hans �ga skall ej vidare sk�da mig; b�st din blick vilar p� mig, �r jag icke mer.

S�som ett moln som har f�rsvunnit och g�tt bort, s� �r den som har farit ned i d�dsriket; han kommer ej �ter upp d�rifr�n.

Aldrig mer v�nder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.

D�rf�r vill jag nu icke l�gga band p� min mun, jag vill taga till orda i min andes �ngest, jag vill klaga i min sj�ls bedr�velse.

Icke �r jag v�l ett hav eller ett havsvidunder, s� att du m�ste s�tta ut vakt mot mig?

N�r jag hoppas att min b�dd skall tr�sta mig, att mitt l�ger skall lindra mitt bekymmer,

d� f�rf�rar du mig genom dr�mmar, och med syner f�rskr�cker du mig.

Nej, hellre vill jag nu bliva kv�vd, hellre d� �n vara blott knotor!

Jag �r led vid detta; aldrig kommer jag �ter till liv. L�t mig vara; mina dagar �ro ju f�f�nglighet.

Vad �r d� en m�nniska, att du g�r s� stor sak av henne, aktar p� henne s� noga,

synar henne var morgon, pr�var henne vart �gonblick?

Huru l�nge skall det dr�ja, innan du v�nder din blick ifr�n mig, l�mnar mig i fred ett litet andetag?

Om jag �n har syndar, vad skadar jag d�rmed dig, du m�nniskornas bespejare? Varf�r har du satt mig till ett m�l f�r dina angrepp och l�tit mig bliva en b�rda f�r mig sj�lv?

Varf�r vill du icke f�rl�ta mig min �vertr�delse, icke tillgiva mig min missg�rning? Nu m�ste jag ju snart g� till vila i stoftet; om du s�ker efter mig, s� �r jag icke mer.