Chapter 13

Ja, alltsammans har mitt �ga sett, mitt �ra har h�rt det och nogsamt givit akt.

Vad I veten, det vet ocks� jag; icke st�r jag tillbaka f�r eder.

Men till den Allsm�ktige vill jag nu tala, det lyster mig att g� till r�tta med Gud.

Dock, I �ren m�n som spinna ihop l�gn, allasammans hops�tten I f�f�ngligt tal.

Om I �nd� villen alldeles tiga! Det kunde tillr�knas eder som vishet.

H�ren nu likv�l mitt klagom�l, och akten p� mina l�ppars gensagor.

Viljen I f�rsvara Gud med or�ttf�rdigt tal och honom till f�rm�n bruka o�rligt tal?

Skolen I visa eder partiska f�r honom eller g�ra eder till sakf�rare f�r Gud?

Icke kan s�dant �ndas v�l, n�r han h�ller r�fst med eder? Eller kunnen I g�ckas med honom, s�som man kan g�ckas med en m�nniska?

Nej, f�rvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

Sannerligen, hans majest�t skall d� f�rskr�cka eder, och fruktan f�r honom skall falla �ver eder.

Edra t�nkespr�k skola d� bliva visdomsord av aska, edra f�rsvarsverk varda s�som vallar av ler.

Tigen nu f�r min, s� skall jag tala, g�nge s� �ver mig vad det vara m�.

Ja, huru det �n g�r, vill jag fatta mitt k�tt mellan t�nderna och taga min sj�l i min hand.

M� han dr�pa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag �nd� h�lla fram inf�r honom.

Redan detta skall l�nda mig till fr�lsning, ty ingen gudl�s dristar komma inf�r honom.

H�ren, h�ren d� mina ord, och l�ten min f�rklaring tr�nga in i edra �ron.

Se, h�r l�gger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava r�tt.

Eller gives det n�gon som kan vederl�gga mig? Ja, d� vill jag tiga -- och d�.

Allenast tv� ting m� du ej g�ra mot mig, s� beh�ver jag ej d�lja mig inf�r ditt ansikte:

din hand m� du ej l�ta komma mig n�r, och fruktan f�r dig m� icke f�rskr�cka mig.

Sedan m� du �klaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du m� gendriva mig.

Huru �r det allts� med mina missg�rningar och synder? L�t mig f� veta min �vertr�delse och synd.

Varf�r d�ljer du ditt ansikte och aktar mig s�som din fiende?

Vill du skr�mma ett l�v som drives av vinden, vill du f�rf�lja ett borttorkat str�?

Du skriver ju bedr�velser p� min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missg�rningar;

du s�tter mina f�tter i stocken, du vaktar p� alla v�gar, f�r mina fotsulor m�rker du ut stegen.

Och detta mot en som t�res bort lik murket tr�, en som liknar en kl�dnad s�nderfr�tt av mal!