Chapter 33

Men h�r nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill s�ga.

Se, jag uppl�ter nu mina l�ppar, min tunga tager till orda i min mun.

Ur ett redbart hj�rta framg�r mitt tal, och vad mina l�ppar f�rst� s�ga de �rligt ut.

Guds ande �r det som har gjort mig, den Allsm�ktiges fl�kt besk�r mig liv.

Om du f�rm�r, s� m� du nu svara mig; red dig till strid mot mig, tr�d fram.

Se, jag �r likst�lld med dig inf�r Gud, jag �r danad av en nypa ler, ocks� jag.

Ja, fruktan f�r mig beh�ver ej f�rskr�cka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

Men nu sade du s� inf�r mina �ron, s� lj�do de ord jag h�rde:

�Ren �r jag och fri ifr�n �vertr�delse, oskyldig �r jag och utan missg�rning;

men se, han finner p� sak mot mig, han aktar mig s�som sin fiende.

Han s�tter mina f�tter i stocken, vaktar p� alla mina v�gar.�

Nej, h�ri har du or�tt, svarar jag dig. Gud �r ju f�rmer �n en m�nniska.

Huru kan du g� till r�tta med honom, s�som g�ve han aldrig svar i sin sak?

B�de p� ett s�tt och p� tv� talar Gud, om man ocks� ej aktar d�rp�.

I dr�mmen, i nattens syn, n�r s�mnen har fallit tung �ver m�nniskorna och de vila i slummer p� sitt l�ger,

d� �ppnar han m�nniskornas �ron och s�tter inseglet p� sina varningar till dem,

n�r han vill avv�nda n�gon fr�n en og�rning eller h�lla h�gmodet borta ifr�n en m�nniska.

S� bevarar han hennes sj�l fr�n graven och hennes liv ifr�n att f�rg�s genom vapen.

Hon bliver ock agad genom pl�gor p� sitt l�ger och genom st�ndig oro, allt intill benen.

Hennes sinne f�r leda vid maten, och hennes sj�l vid den f�da hon �lskade.

Hennes hull f�rtvinar, till dess intet �r att se, ja, hennes ben t�ras bort intill osynlighet.

S� nalkas hennes sj�l till graven och hennes liv h�n till d�dens makter.

Men om en �ngel d� finnes, som vakar �ver henne, en medlare, n�gon enda av de tusen, och denne f�r l�ra m�nniskan hennes plikt,

d� f�rbarmar Gud sig �ver henne och s�ger; �Fr�ls henne, s� att hon slipper fara ned i graven; l�sepenningen har jag nu f�tt.�

Hennes kropp f�r d� ny ungdomskraft, hon bliver �ter s�som under sin styrkas dagar.

N�r hon d� beder till Gud, �r han henne n�dig och l�ter henne se sitt ansikte med jubel; han giver s� den mannen hans r�ttf�rdighet �ter.

S� f�r denne d� sjunga inf�r m�nniskorna och s�ga: �V�l syndade jag, och v�l kr�nkte jag r�tten, dock vederfors mig ej vad jag hade f�rskyllt;

ty han f�rlossade min sj�l, s� att den undslapp graven, och mitt liv f�r nu med lust sk�da ljuset.�

Se, detta allt kommer Gud �stad, b�de tv� g�nger och tre, f�r den mannen,

till att r�dda hans sj�l fr�n graven, s� att han f�r njuta av de levandes ljus.

Akta nu h�rp�, du Job, och h�r mig; tig, s� att jag f�r tala.

Dock, har du n�got att s�ga, s� svara mig; tala, ty g�rna g�ve jag dig r�tt.

Varom icke, s� �r det du som m� h�ra p� mig; du m� tiga, s� att jag f�r l�ra dig vishet.