Chapter 39

�r det du som jagar upp rov �t lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

n�r de trycka sig ned i sina kulor eller ligga p� lur i sn�ret?

Vem �r det som skaffar mat �t korpen, n�r hans ungar ropar till Gud, d�r de sv�va omkring utan f�da?

Vet du tiden f�r stengetterna att f�da, vakar du �ver n�r hindarna b�r kalva?

R�knar du m�naderna som de skola g� dr�ktiga, ja, vet du tiden f�r dem att f�da?

De b�ja sig ned, de avb�rda sig sina foster, hastigt g�ra de sig fria ifr�n f�dslov�ndan.

Deras ungar frodas och v�xa till p� marken, s� springa de sin v�g och v�nda ej tillbaka.

Vem har sk�nkt vild�snan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

Se, hedmarken gav jag henne till hem, och salt�knen blev hennes boning.

Hon ler �t larmet i staden, hon h�r ingen p�drivares rop.

Vad hon spanar upp p� berget har hon till bete, hon letar efter allt som �r gr�nt.

Skall vildoxen finnas h�gad att tj�na dig och att stanna �ver natten invid din krubba?

Kan du tvinga vildoxen att g� i f�ran efter t�m och f�rm� honom att i ditt sp�r harva markerna j�mna?

Kan du lita p� honom, d� ju hans kraft �r s� stor, kan du betro �t honom ditt arbetes frukt?

�verl�ter du �t honom att f�ra hem din s�d och att h�mta den tillhopa till din loge?

Strutshonans vingar flaxa med fr�jd, men vad moders�mhet visa v�l hennes pennor, hennes fj�drar?

�t jorden �verl�ter hon ju sina �gg och ruvar dem ovanp� sanden.

Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem s�nder.

H�rd �r hon mot sin avkomma, s�som vore den ej hennes; att hennes avel kan g� under, det bekymrar henne ej.

Ty Gud har gjort henne gl�msk f�r vishet, han har ej tilldelat henne f�rst�nd.

Men n�r det g�ller, piskar hon sig sj�lv upp till spr�ng; d� ler hon �t b�de h�st och man.

�r det du som giver �t h�sten hans styrka och kl�der hans hals med brusande man?

�r det du som l�r honom gr�shoppans spr�ng? Hans stolta frustning, en f�rskr�ckelse �r den!

Han skrapar marken och fr�jdar sig i sin kraft och rusar s� fram mot v�pnade skaror.

Han ler �t fruktan och k�nner ej f�rf�ran, han ryggar icke tillbaka f�r sv�rd.

Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, n�r basunen har ljudit.

F�r var basunst�t frustar han: Huj! �nnu i fj�rran v�drar han striden, anf�rarnas rop och larmet av h�rskrin.

�r det ett verk av ditt f�rst�nd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot s�der?

Eller �r det p� ditt bud som �rnen stiger s� h�gt och bygger sitt n�ste i h�jden?

P� klippan bor han, d�r har han sitt tillh�ll, p� klippans spets och p� branta berget.

D�rifr�n spanar han efter sitt byte, l�ngt bort i fj�rran sk�dar hans �gon.

Hans ungar frossa p� blod, och d�r slagna ligga, d�r finner man honom. Job, 40 Kapitlet Herren manar Job ytterligare till �dmjukhet, med h�nvisning p� sina b�da underskapelser Behemot (flodh�sten) och Leviatan (krokodilen).

S� svarade nu HERREN Job och sade:

Vill du tvista med den Allsm�ktige, du m�stare? Svara d�, du som s� klagar p� Gud!

Job svarade HERREN och sade:

Nej, d�rtill �r jag f�r ringa; vad skulle jag svara dig? Jag m�ste l�gga handen p� munnen.

En g�ng har jag talat, och nu s�ger jag intet mer; ja, tv� g�nger, men jag g�r det icke �ter.