Chapter 2

Varf�r larma hedningarna och t�nka folken f�f�nglighet?

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna r�dsl� med varandra, mot HERREN och hans smorde:

�L�t oss slita s�nder deras bojor och kasta deras band ifr�n oss.�

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

D� talar han till dem i sin vrede, och i sin f�rgrymmelse f�rskr�cker han dem:

�Jag sj�lv har insatt min konung p� Sion, mitt heliga berg.�

Jag vill f�rt�lja om vad beslutet �r; HERREN sade till mig: �Du �r min son, jag har i dag f�tt dig.

Beg�r av mig, s� skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens �ndar till egendom.

Du skall s�ndersl� dem med j�rnspira, s�som lerk�rl skall du krossa dem.�

S� kommen nu till f�rst�nd, I konungar; l�ten varna eder, I domare p� jorden.

Tj�nen HERREN med fruktan, och fr�jden eder med b�van.

Hyllen sonen, s� att han icke vredgas och I f�rg�ns p� eder v�g; ty snart kunde hans vrede uppt�ndas. Saliga �ro alla de som taga sin tillflykt till honom.