Chapter 18

F�r s�ngm�staren; av HERRENS tj�nare David, som talade till HERREN denna s�ngs ord, n�r HERREN hade r�ddat honom fr�n alla hans fienders hand och ur Sauls v�ld.

Han sade: Hj�rtligen k�r har jag dig, HERRE, min starkhet,

HERRE, mitt bergf�ste, min borg och min r�ddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sk�ld och min fr�lsnings horn, mitt v�rn.

HERREN, den h�gtlovade, �kallar jag, och fr�n mina fiender bliver jag fr�lst.

D�dens band omv�rvde mig, och f�rd�rvets str�mmar f�rskr�ckte mig.

D�dsrikets band omsl�to mig, d�dens snaror f�llo �ver mig.

Men jag �kallade HERREN i min n�d och ropade till min Gud. Han h�rde fr�n sin himmelska boning min r�st, och mitt rop inf�r honom kom till hans �ron.

D� skalv jorden och b�vade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var uppt�nd.

R�k steg upp fr�n hans n�sa och f�rt�rande eld fr�n hans mun; eldsgl�d ljungade fr�n honom.

Och han s�nkte himmelen och for ned, och t�cken var under hans f�tter.

Han for p� keruben och fl�g, han sv�vade p� vindens vingar.

Han gjorde m�rker till sitt t�ckelse, till en hydda som omsl�t honom; m�rka vatten, tjocka moln.

Av glansen framf�r honom veko molnen undan; hagel f�ll, och eldsgl�d for ned.

Och HERREN dundrade i himmelen, den H�gste l�t h�ra sin r�st; hagel f�ll, och eldsgl�d for ned.

Han sk�t sina pilar och f�rskingrade dem, ljungeldar i m�ngd och f�rvirrade dem.

Vattnens b�ddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, f�r din n�pst, o HERRE, f�r din vredes stormvind.

Han r�ckte ut sin hand fr�n h�jden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

Han r�ddade mig fr�n min starke fiende och fr�n mina ov�nner, ty de voro mig �verm�ktiga.

De �verf�llo mig p� min olyckas dag, men HERREN blev mitt st�d.

Han f�rde mig ut p� rymlig plats; han r�ddade mig, ty han hade behag till mig.

HERREN l�nar mig efter min r�ttf�rdighet; efter mina h�nders renhet vederg�ller han mig.

Ty jag h�ll mig p� HERRENS v�gar och avf�ll icke fr�n min Gud i ogudaktighet;

nej, alla hans r�tter hade jag f�r �gonen, och hans stadgar l�t jag icke vika ifr�n mig.

S� var jag ostrafflig inf�r honom och tog mig till vara f�r missg�rning.

D�rf�r vederg�llde mig HERREN efter min r�ttf�rdighet, efter mina h�nders renhet inf�r hans �gon.

Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vr�nge bevisar du dig avog.

Ty du fr�lsar ett betryckt folk, men stolta �gon �dmjukar du.

Ja, du l�ter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, g�r mitt m�rker ljuset.

Ja, med dig kan jag nedsl� h�rskaror, och med min Gud stormar jag murar.

Guds v�g �r ostrafflig; HERRENS tal �r luttrat. En sk�ld �r han f�r alla som taga sin tillflykt till honom.

Ty vem �r Gud f�rutom HERREN, och vem �r en klippa utom v�r Gud?

Gud, du som omgjordade mig med kraft och l�t min v�g vara lyckosam,

du som gjorde mina f�tter s�som hindens och st�llde mig p� mina h�jder,

du som l�rde mina h�nder att strida och mina armar att sp�nna kopparb�gen!

Du gav mig din fr�lsnings sk�ld, och din h�gra hand st�dde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;

du skaffade rum f�r mina steg, d�r jag gick, och mina f�tter vacklade icke.

Jag f�rf�ljde mina fiender och hann upp dem; jag v�nde icke tillbaka, f�rr�n jag hade gjort �nde p� dem.

Jag slog dem, s� att de icke mer kunde resa sig; de f�llo under mina f�tter.

Du omgjordade mig med kraft till striden, du b�jde mina motst�ndare under mig.

Mina fiender drev du p� flykten f�r mig, och dem som hatade mig f�rgjorde jag.

De ropade, men det fanns ingen som fr�lste; till HERREN, men han svarade dem icke.

Och jag st�tte dem s�nder till stoft f�r vinden, jag kastade ut dem s�som orenlighet p� gatan.

Du r�ddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud �ver hedningar; folkslag som jag ej k�nde blevo mina tj�nare.

Vid blotta ryktet h�rsammade de mig; fr�mlingar visade mig underd�nighet.

Ja, fr�mlingarnas mod vissnade bort; med b�van �verg�vo de sina borgar.

HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upph�jd vare min fr�lsnings Gud!

Gud, som har givit mig h�mnd och tvingat folken under mig;

du som har befriat mig fr�n mina fiender och upph�jt mig �ver mina motst�ndare, r�ddat mig fr�n v�ldets man!

F�rdenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.

Ty du giver din konung stor seger och g�r n�d mot din smorde, mot David och hans s�d till evig tid.