Chapter 19

F�r s�ngm�staren; en psalm av David.

Himlarna f�rt�lja Guds �ra, och f�stet f�rkunnar hans h�nders verk;

den ena dagen talar d�rom till den andra, och den ena natten kung�r det f�r den andra;

det �r ej ett tal eller spr�k vars ljud icke h�res.

De str�cka sig ut �ver hela jorden, och deras ord g� till v�rldens �ndar. �t solen har han gjort en hydda i dem;

och den �r s�som en brudgum som g�r ut ur sin kammare, den fr�jdar sig, s�som en hj�lte, att l�pa sin bana.

Vid himmelens �nda �r det den g�r upp, och dess omlopp n�r intill himmelens gr�nser, och intet �r skylt f�r dess hetta.

HERRENS lag �r utan brist och vederkvicker sj�len; HERRENS vittnesb�rd �r fast och g�r den enfaldige vis.

HERRENS befallningar �ro r�tta och giva gl�dje �t hj�rtat; HERRENS bud �r klart och upplyser �gonen.

HERRENS fruktan �r ren och best�r evinnerligen; HERRENS r�tter �ro sanning, allasammans r�ttf�rdiga.

De �ro dyrbarare �n guld, ja, �n fint guld i m�ngd; de �ro s�tare �n honung, ja, �n renaste honung.

Av dem h�mtar ock din tj�nare varning; den som h�ller dem har stor l�n.

Vem m�rker sj�lv huru ofta han felar? F�rl�t mig mina hemliga brister.

Bevara ock din tj�nare f�r fr�cka m�nniskor; l�t dem icke f� makt med mig, s� bliver jag ostrafflig och varder fri ifr�n sv�r �vertr�delse.

L�t min muns tal t�ckas dig och mitt hj�rtas tankar, HERRE, min klippa och min f�rlossare.