Chapter 22

F�r s�ngm�staren, efter �Morgonrodnadens hind�; en psalm av David.

Min Gud, min Gud, varf�r har du �vergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min fr�lsning �r fj�rran.

Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, s� ock om natten, men jag f�r ingen ro.

Och dock �r du den Helige, den som tronar p� Israels lovs�nger.

P� dig f�rtr�stade v�ra f�der; de f�rtr�stade, och du r�ddade dem.

Till dig ropade de och blevo hulpna; p� dig f�rtr�stade de och kommo icke p� skam.

Men jag �r en mask, och icke en m�nniska, till sm�lek bland m�n, f�raktad av folket.

Alla som se mig bespotta mig; de sp�rra upp munnen, de skaka huvudet:

�Befall dig �t HERREN! Han befrie honom, han r�dde honom, ty han har ju behag till honom.�

Ja, det var du som h�mtade mig ut ur moderlivet och l�t mig vila trygg vid min moders br�st.

P� dig �r jag kastad allt ifr�n moderssk�tet; du �r min Gud allt ifr�n min moders liv.

Var icke l�ngt ifr�n mig, ty n�d �r n�ra, och det finnes ingen hj�lpare.

Tjurar i m�ngd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

S�som glupande och rytande lejon sp�rrar man upp gapet mot mig.

Jag �r lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts �t; mitt hj�rta �r s�som vax, det sm�lter i mitt liv.

Min kraft �r f�rtorkad och lik en lersk�rva, min tunga l�der vid min gom, och du l�gger mig i d�dens stoft.

Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringr�nt mig, mina h�nder och f�tter hava de genomborrat.

Jag kan r�kna alla mina ben; de sk�da d�rp�, de se med lust p� mig.

De dela mina kl�der mellan sig och kasta lott om min kl�dnad.

Men du, HERRE, var icke fj�rran; du min starkhet, skynda till min hj�lp.

R�dda min sj�l fr�n sv�rdet, mitt liv ur hundarnas v�ld.

Fr�ls mig fr�n lejonets gap. Ja, du b�nh�r mig och r�ddar mig undan vildoxarnas horn.

D� skall jag f�rkunna ditt namn f�r mina br�der, mitt i f�rsamlingen skall jag prisa dig:

I som frukten HERREN, loven honom; �ren honom, alla Jakobs barn, och b�ven f�r honom, alla Israels barn.

Ty han f�raktade icke den betrycktes el�nde och h�ll det icke f�r en styggelse; han f�rdolde icke sitt ansikte f�r honom, och n�r han ropade, lyssnade han till honom.

Genom dig skall min lovs�ng ljuda i den stora f�rsamlingen; mina l�ften f�r jag infria inf�r dem som frukta honom.

De �dmjuka skola �ta och bliva m�tta, de som s�ka HERREN skola f� lova honom; ja, edra hj�rtan skola leva evinnerligen.

Alla jordens �ndar skola bet�nka det och omv�nda sig till HERREN. Hedningarnas alla sl�kter skola tillbedja inf�r dig.

Ty riket �r HERRENS, och han r�der �ver hedningarna.

Ja, alla m�ktiga p� jorden skola �ta och tillbedja; inf�r honom skola kn�b�ja alla de som m�ste fara ned i graven, de som icke kunna beh�lla sin sj�lv vid liv.

Kommande �ttled skola tj�na honom; man skall f�rt�lja om Herren f�r ett annat sl�kte.

Man skall tr�da upp och f�rkunna hans r�ttf�rdighet, ja, bland folk som skola f�das att han har gjort det.