Chapter 42

F�r s�ngm�staren; en s�ng av Koras s�ner.

S�som hjorten tr�ngtar till vattenb�ckar, s� tr�ngtar min sj�l efter dig, o Gud.

Min sj�l t�rstar efter Gud, efter den levande Guden. N�r skall jag f� tr�da fram inf�r Guds ansikte?

Mina t�rar �ro min spis b�de dag och natt, ty st�ndigt s�ger man till mig: �Var �r nu din Gud?�

Men jag vill utgjuta inom mig min sj�l och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fr�jderop och tacks�gelse, i h�gtidsskaran.

Varf�r �r du s� bedr�vad, min sj�l, och s� orolig i mig? Hoppas p� Gud; ty jag skall �ter f� tacka honom f�r fr�lsning genom honom.

Min Gud, bedr�vad �r min sj�l i mig; d�rf�r t�nker jag p� dig i Jordans land och p� Hermons h�jder, p� Misars berg.

Djup ropar till djup, vid d�net av dina vattenfall; alla dina svallande b�ljor g� fram �ver mig.

Om dagen m� HERREN besk�ra sin n�d, och om natten vill jag sjunga till hans �ra och bedja till mitt livs Gud.

Jag vill s�ga till Gud, min klippa: �Varf�r har du f�rg�tit mig, varf�r m�ste jag g� s�rjande, tr�ngd av fiender?�

Det �r s�som krossade man benen i min kropp, n�r mina ov�nner sm�da mig, n�r de best�ndigt s�ga till mig: �Var �r nu din Gud?�

Varf�r �r du s� bedr�vad, min sj�l, och varf�r s� orolig i mig? Hoppas p� Gud; ty jag skall �ter f� tacka honom, min fr�lsning och min Gud.