Chapter 55

F�r s�ngm�staren, med str�ngaspel; en s�ng av David.

Lyssna, Gud, till min b�n, och f�rd�lj dig icke f�r min �kallan.

Akta p� mig och svara mig. I mitt bekymmer �r jag utan ro och m�ste klaga,

vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga f�rd�rv �ver mig, och i vrede ans�tta de mig.

Mitt hj�rta �ngslas i mitt br�st, och d�dens fasor hava fallit �ver mig.

Fruktan och b�van kommer �ver mig, och f�rf�ran �vert�cker mig.

D�rf�r s�ger jag: Ack att jag hade vingar s�som duvan! D� skulle jag flyga bort och s�ka mig ett bo.

Ja, l�ngt bort skulle jag fly, jag skulle taga h�rb�rge i �knen. Sela.

Jag skulle skynda att s�ka mig en tillflykt undan stormvind och ov�der.

F�rd�rva dem, Herre; g�r deras tungor oense. Ty v�ld och genstridighet ser jag i staden.

Dag och natt g� de omkring den, ovanp� dess murar, ondska och olycka r�da d�rinne;

ja, f�rd�rv r�der d�rinne, och fr�n dess torg vika icke f�rtryck och svek.

Se, det �r icke en fiende som sm�dar mig, det kunde jag f�rdraga; det �r icke min ov�n som f�rh�ver sig mot mig, f�r honom kunde jag g�mma mig undan.

Nej, du g�r det, du som var min j�mlike, min v�n och f�rtrogne,

du som levde med mig i ljuvlig f�rtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i h�gtidsskaran.

D�den komme �ver dem of�rt�nkt, levande fare de ned i d�dsriket; ty ondska r�der i deras boning, i deras hj�rtan.

Men jag ropar till Gud; HERREN skall fr�lsa mig.

Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall h�ra min r�st.

Han f�rlossar min sj�l och skaffar henne ro, s� att de icke komma vid mig; ty de �ro m�nga, som st� mig emot.

Gud skall h�ra det och giva dem svar, han som sitter p� sin tron av �lder. Sela. Ty de vilja icke �ndra sig, och de frukta ej Gud.

Den mannen b�r h�nder p� sin v�n; han bryter sitt f�rbund.

Orden i hans mun �ro hala s�som sm�r, men stridslust fyller hans hj�rta; hans ord �ro lenare �n olja, dock �ro de dragna sv�rd.

Kasta din b�rda p� HERREN, han skall uppeh�lla dig; han skall i evighet icke tillst�dja att den r�ttf�rdige vacklar.

Gud, du skall st�rta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej n� sin halva �lder. Men jag f�rtr�star p� dig.