Chapter 66

F�r s�ngm�staren; en s�ng, en psalm. H�jen jubel till Gud, alla l�nder;

lovsjungen hans namns �ra, given honom �ra och pris.

S�gen till Gud: Huru underbara �ro icke dina g�rningar! F�r din stora makts skull visa dina fiender dig underd�nighet.

Alla l�nder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.

Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara �ro hans g�rningar mot m�nniskors barn.

Han f�rvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; d� gladdes vi �ver honom.

Genom sin makt r�der han evinnerligen, hans �gon giva akt p� hedningarna; de genstr�viga m� icke f�rh�va sig. Sela.

Prisen, I folk, v�r Gud, och l�ten hans lov ljuda h�gt;

ty han har besk�rt liv �t v�r sj�l och har icke l�tit v�r fot vackla.

Ty v�l pr�vade de oss, o Gud, du luttrade oss, s�som silver luttras;

du f�rde oss in i f�ngelse, du lade en tung b�rda p� v�r rygg;

du l�t m�nniskor fara fram �ver v�rt huvud, vi m�ste g� genom eld och vatten. Men du har f�rt oss ut och vederkvickt oss.

S� kommer jag d� till ditt hus med br�nnoffer, jag vill infria mina l�ften till dig,

dem till vilka mina l�ppar �ppnade sig, och som min mun uttalade i min n�d.

Br�nnoffer av feta f�r vill jag framb�ra �t dig, med offer�nga av v�durar; jag vill offra b�de tjurar och bockar. Sela.

Kommen och h�ren, s� vill jag f�rt�lja f�r eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min sj�l.

Till honom ropade jag med min mun, och lovs�ng var redan p� min tunga.

Om jag hade f�rehaft n�got or�tt i mitt hj�rta, s� skulle Herren icke h�ra mig.

Men Gud har h�rt mig, han har aktat p� mitt b�nerop.

Lovad vare Gud, som icke har f�rkastat min b�n eller v�nt ifr�n mig sin n�d!