Chapter 73

En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud �r god mot Israel, mot dem som hava rena hj�rtan.

Men jag hade s� n�r stapplat med mina f�tter, mina steg voro n�ra att slinta;

ty jag uppt�ndes av avund mot de �vermodiga, n�r jag s�g att det gick dem v�l i deras ogudaktighet.

Ty fria ifr�n vederm�dor �ro de till sin d�d, och deras hull �r frodigt.

De komma icke i olycka s�som andra d�dliga och varda icke pl�gade s�som andra m�nniskor.

D�rf�r �r h�gmod deras halsprydnad, v�ld den kl�dnad som h�ljer dem.

Ur fetma sk�da deras �gon fram, deras hj�rtans inbillningar hava intet m�tt.

De h�na och tala f�rtryck i sin ondska; med h�ga �th�vor tala de.

Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram p� jorden;

d�rf�r v�nder sig deras folk till dem och super s� in vattnet i fulla drag.

Och de s�ga: �Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle s�dan kunskap finnas hos den H�gste?�

Ja, s� �r det med de ogudaktiga; det g�r dem alltid v�l, och de v�xa i makt.

Sannerligen, f�rg�ves bevarade jag mitt hj�rta rent och tv�dde mina h�nder i oskuld;

jag vart dock pl�gad hela dagen, och var morgon kom tuktan �ver mig.

Om jag hade sagt: �S� vill jag l�ra�, d� hade jag svikit dina barns sl�kte.

N�r jag nu t�nkte efter f�r att begripa detta, syntes det mig alltf�r sv�rt,

till dess jag tr�ngde in i Guds heliga r�dslut och aktade p� dess �nde.

Sannerligen, p� slipprig mark st�ller du dem, du st�rtar dem ned i f�rd�rv.

Huru varda de ej till intet i ett �gonblick! De f�rg�s och f� en �nde med f�rskr�ckelse.

S�som det �r med en dr�m, n�r man vaknar, o Herre, s� aktar du dem f�r intet, s�som skuggbilder, n�r du vaknar.

N�r mitt hj�rta f�rbittrades och jag k�nde styng i mitt inre,

d� var jag of�rnuftig och f�rstod intet; s�som ett osk�ligt djur var jag inf�r dig.

Dock f�rbliver jag st�dse hos dig; du h�ller mig vid min h�gra hand.

Du skall leda mig efter ditt r�d och sedan upptaga mig med �ra.

Vem har jag i himmelen utom dig! Och n�r jag har dig, d� fr�gar jag efter intet p� jorden.

Om �n min kropp och min sj�l f�rsm�kta, s� �r dock Gud mitt hj�rtas klippa och min del evinnerligen.

Ty se, de som hava vikit bort ifr�n dig skola f�rg�s; du f�rg�r var och en som trol�st avfaller fr�n dig.

Men jag har min gl�dje i att h�lla mig intill Gud; jag s�ker min tillflykt hos Herren, HERREN, f�r att kunna f�rt�lja alla dina g�rningar.