Chapter 74

En s�ng av Asaf. Varf�r, o Gud, har du s� alldeles f�rkastat oss, varf�r ryker din vredes eld mot f�ren i din hjord?

T�nk p� din menighet, som du i fordom tid f�rv�rvade, som du f�rlossade, till att bliva din arvedels stam; t�nk p� Sions berg, d�r du har din boning.

V�nd dina steg till den plats d�r evig f�r�delse r�der; allt har ju fienden f�rd�rvat i helgedomen.

Dina ov�nner hava skr�nat inne i ditt f�rsamlingshus, de hava satt upp sina tecken s�som r�tta tecken.

Det var en syn, s�som n�r man h�jer yxor mot en tjock skog.

Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

De hava satt eld p� din helgedom och osk�rat �nda till grunden ditt namns boning.

De hava sagt i sina hj�rtan: �Vi vilja alldeles kuva dem.� Alla Guds f�rsamlingshus hava de br�nt upp h�r i landet.

V�ra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss �r ingen som vet f�r huru l�nge.

Huru l�nge, och Gud, skall ov�nnen f� sm�da och fienden oavl�tligen f� f�rakta ditt namn?

Varf�r h�ller du tillbaka din hand, din h�gra hand? Drag den fram ur din barm och f�rg�r dem.

Gud, du �r ju min konung av �lder, du �r den som skaffar fr�lsning p� jorden.

Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

Det var du som br�ckte Leviatans huvuden och gav honom till mat �t �knens skaror.

Det var du som l�t k�lla och b�ck bryta fram; du l�t ock starka str�mmar uttorka.

Din �r dagen, din �r ock natten, du har berett ljuset och solen.

Det �r du som har fastst�llt alla jordens gr�nser; sommar och vinter �ro skapade av dig.

S� t�nk nu p� huru fienden sm�dar HERREN, och huru ett d�raktigt folk f�raktar ditt namn.

L�mna ej ut �t vilddjuren din turturduvas sj�l; f�rg�t icke f�r alltid dina betrycktas liv.

T�nk p� f�rbundet; ty i landets smygvr�r finnes fullt upp av v�ldsn�sten.

L�t icke den f�rtryckte vika tillbaka med blygd, l�t den betryckte och den fattige lova ditt namn.

St� upp, o Gud; utf�r din sak. Bet�nk huru du varder sm�dad hela dagen av d�ren.

Gl�m icke bort dina ov�nners rop, dina motst�ndares larm, som alltj�mt h�jes.