Chapter 78

En s�ng av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; b�jen edra �ron till min muns ord.

Jag vill �ppna min mun till l�rorikt tal, uppenbara f�rborgade ting ifr�n fordom.

Vad vi hava h�rt och k�nna, och vad v�ra f�der hava f�rt�ljt f�r oss,

det vilja vi icke d�lja f�r deras barn; f�r ett kommande sl�kte vilja vi f�rt�lja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

Ty han uppr�ttade ett vittnesb�rd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han p�bj�d den f�r v�ra f�der, och de skulle kung�ra den f�r sina barn.

S� skulle det bliva kunnigt f�r ett kommande sl�kte, f�r barn som en g�ng skulle f�das, och dessa skulle st� upp och f�rt�lja det f�r sina barn.

D� skulle de s�tta sitt hopp till Gud och icke f�rg�ta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

Och de skulle icke bliva, s�som deras f�der, ett genstr�vigt och upproriskt sl�kte, ett sl�kte som icke h�ll sitt hj�rta st�ndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

Efraims barn, v�lbev�pnade b�gskyttar, v�nde om p� stridens dag.

De h�llo icke Guds f�rbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

De gl�mde hans g�rningar och de under han hade l�tit dem se.

Ja, inf�r deras f�der hade han gjort under, i Egyptens land, p� Soans mark.

Han kl�v havet och l�t dem g� d�rigenom och l�t vattnet st� s�som en h�g.

Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

Han kl�v s�nder klippor i �knen och gav dem rikligen att dricka, s�som ur v�ldiga hav.

Rinnande b�ckar l�t han framg� ur klippan och vatten flyta ned s�som str�mmar.

Likv�l syndade de allt framgent mot honom och voro genstr�viga mot den H�gste, i �knen.

De frestade Gud i sina hj�rtan, i det de beg�rde mat f�r sin lystnad.

Och de talade mot Gud, de sade: �Kan v�l Gud duka ett bord i �knen?

Se, visst slog han klippan, s� att vatten fl�dade och b�ckar str�mmade fram, men kan han ock giva br�d eller skaffa k�tt �t sitt folk?�

S� f�rgrymmades d� HERREN, n�r han h�rde det; och eld uppt�ndes i Jakob, jag, vrede kom �ver Israel,

eftersom de icke trodde p� Gud och ej f�rtr�stade p� hans fr�lsning.

Och han gav befallning �t skyarna i h�jden och �ppnade himmelens d�rrar;

han l�t manna regna �ver dem till f�da, och korn fr�n himmelen gav han dem.

�nglabr�d fingo m�nniskor �ta; han s�nde dem mat till fyllest.

Han l�t �stanvinden fara ut p� himmelen, och genom sin makt f�rde han sunnanvinden fram.

Och han l�t k�tt regna �ver dem s�som stoft, bevingade f�glar s�som havets sand;

han l�t det falla ned i sitt l�ger, runt omkring sin boning.

D� �to de och blevo �verm�tta; han l�t dem f� vad de hade lystnad efter.

Men �nnu hade de icke stillat sin lystnad, �nnu var maten i deras mun,

d� kom Guds vrede �ver dem; han s�nde d�d bland deras ypperste och slog ned Israels unga m�n.

Likv�l syndade de alltj�mt och trodde icke p� hans under.

D� l�t han deras dagar f�rsvinna i f�rg�ngelse och deras �r i pl�tslig underg�ng.

N�r han dr�pte folket, fr�gade de efter honom och v�nde om och s�kte Gud.

De t�nkte d� p� att Gud var deras klippa, och att Gud den H�gste var deras f�rlossare;

och de talade inst�llsamt f�r honom med sin mun och skrymtade f�r honom med sin tunga.

Men deras hj�rtan h�llo sig icke st�ndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans f�rbund.

Dock, han �r barmh�rtig, han f�rl�ter missg�rning, och han vill icke f�rd�rva. D�rf�r avv�nde han ofta sin vrede och l�t ej hela sin f�rt�rnelse bryta fram.

Ty han t�nkte d�rp� att de voro k�tt, en vind som far bort och icke kommer �ter.

Huru ofta voro de ej genstr�viga mot honom i �knen och bedr�vade honom i �demarken!

Ja, de frestade Gud allt framgent och f�rt�rnade Israels Helige.

De bet�nkte icke vad hans hand hade utr�ttat p� den tid d� han f�rlossade dem fr�n ov�nnen,

d� han gjorde sina tecken i Egypten och sina under p� Soans mark.

D�r f�rvandlade han deras str�mmar till blod, s� att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

han s�nde bland dem flugsv�rmar, som �to dem, och paddor, som voro dem till f�rd�rv.

Han gav deras gr�da �t gr�smaskar och deras arbetes frukt �t gr�shoppor;

han slog deras vintr�d med hagel och deras fikontr�d med hagelstenar;

han gav deras husdjur till pris �t hagel och deras boskap �t ljungeldar.

Han s�nde �ver dem sin vredes gl�d, f�rgrymmelse och ogunst och n�d, en skara av olycks�nglar.

Han gav fritt lopp �t sin vrede; han skonade icke deras sj�l fr�n d�den, utan gav deras liv till pris �t pesten.

Och han slog allt f�rstf�tt i Egypten, kraftens f�rstling i Hams hyddor.

Och han l�t sitt folk bryta upp s�som en f�rhjord och f�rde dem s�som en boskapshjord genom �knen.

Han ledde dem s�kert, s� att de icke beh�vde frukta; men deras fiender �vert�cktes av havet.

Och han l�t dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans h�gra hand hade f�rv�rvat.

Han f�rjagade hedningarna f�r dem och gav dem deras land till arvslott och l�t Israels stammar bo i deras hyddor.

Men i sin genstr�vighet frestade de Gud den H�gste och h�llo icke hans vittnesb�rd;

de veko trol�st tillbaka, de s�som deras f�der, de v�nde om, lika en b�ge som sviker.

De f�rt�rnade honom med sina offerh�jder och retade honom genom sina bel�ten.

Gud f�rnam det och vart f�rgrymmad och f�rkastade Israel med harm.

Och han f�rsk�t sin boning i Silo, det t�lt han hade slagit upp bland m�nniskorna;

han gav sin makt i f�ngenskap och sin �ra i fiendehand.

Ja, han gav sitt folk till pris �t sv�rdet, och p� sin arvedel f�rgrymmades han.

Deras unga m�n f�rt�rdes av eld, och deras jungfrur blevo utan bruds�ng.

Deras pr�ster f�llo f�r sv�rd, och inga �nkor kunde h�lla klagogr�t.

D� vaknade Herren s�som ur en s�mn, han reste sig, lik en hj�lte som hade legat d�vad av vin.

Och han slog sina ov�nner tillbaka, evig sm�lek l�t han komma �ver dem.

Han f�rkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han �lskade.

Och han byggde sin helgedom h�g s�som himmelen, fast s�som jorden, som han har grundat f�r evigt.

Och han utvalde sin tj�nare David och tog honom ifr�n f�rhjordens f�llor.

Ja, ifr�n f�ren h�mtade han honom och satte honom till en herde f�r Jakob, sitt folk, och f�r Israel, sin arvedel.

Och han var deras herde med redligt hj�rta och ledde dem med f�rst�ndig hand.