Chapter 79

En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.

De hava givit dina tj�nares kroppar till mat �t himmelens f�glar, dina frommas k�tt �t markens djur.

De hava utgjutit deras blod s�som vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.

Vi hava blivit till sm�lek f�r v�ra grannar, till spott och h�n f�r dem som bo omkring oss.

Huru l�nge, o HERRE, skall du s� oavl�tligen vredgas, huru l�nge skall din nit�lskan brinna s�som eld?

Utgjut din f�rt�rnelse �ver hedningarna, som ej k�nna dig, och �ver de riken som icke �kalla ditt namn.

Ty de hava upp�tit Jakob, och hans boning hava de f�r�tt.

T�nk ej, oss till men, p� f�rf�dernas missg�rningar, l�t din barmh�rtighet snarligen komma oss till m�tes, ty vi �ro i stort el�nde.

Hj�lp oss, du v�r fr�lsnings Gud, f�r ditt namns �ras skull; r�dda oss och f�rl�t oss v�ra synder f�r ditt namns skull.

Varf�r skulle hedningarna f� s�ga: �Var �r nu deras Gud?� L�t det inf�r v�ra �gon bliva kunnigt p� hedningarna huru du h�mnas dina tj�nares utgjutna blod.

L�t de f�ngnas klagan komma inf�r ditt ansikte, l�t efter din arms v�ldighet d�dens barn bliva vid liv.

Och giv v�ra grannar sjufalt tillbaka i deras sk�te den sm�delse varmed de hava sm�dat dig, Herre.

Men vi som �ro ditt folk och f�r i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja f�rt�lja ditt lov fr�n sl�kte till sl�kte.