Chapter 83

En s�ng, en psalm av Asaf.

Gud, var icke s� tyst, tig icke och var icke s� stilla, o Gud.

Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

Mot ditt folk f�rehava de listiga anslag och r�dsl� mot dem som du beskyddar.

De s�ga: �Kom, l�t oss utrota dem, s� att de ej mer �ro ett folk, och s� att ingen mer t�nker p� Israels namn.�

Ty endr�ktigt r�dsl� dem med varandra, de sluta mot dig ett f�rbund:

Edoms t�lt och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

Gebal och Ammon och Amalek, filist�erna tillika med dem som bo i Tyrus;

Assur har ock slutit sig till dem, han har l�nat sin arm �t Lots barn. Sela.

G�r med dem s�som du gjorde med Midjan, s�som med Sisera och Jabin vid Kisons b�ck,

dem som f�rgjordes vid En-Dor och blevo till g�dning �t marken.

L�t det g� deras �dlingar s�som det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar s�som det gick Seba och Salmunna,

eftersom de s�ga: �Guds �ngder vilja vi intaga �t oss.�

Min Gud, l�t dem bliva s�som virvlande l�v, s�som str� f�r vinden.

Lik en eld som f�rbr�nner skog och lik en l�ga som avsvedjar berg

f�rf�lje du dem med ditt ov�der, och f�rskr�cke du dem med din storm.

G�r deras ansikten fulla med skam, s� att de s�ka ditt namn, o HERRE.

Ja, m� de komma p� skam och f�rskr�ckas till evig tid, m� de f� blygas och f�rg�s.

Och m� de f�rnimma att du allena b�r namnet �HERREN�, den H�gste �ver hela jorden.