Chapter 106

Halleluja! Tacken HERREN, ty han �r god, ty hans n�d varar evinnerligen.

Vem kan uttala HERRENS v�ldiga g�rningar och f�rkunna allt hans lov?

Saliga �ro de som akta p� vad r�tt �r, de som alltid �va r�ttf�rdighet.

T�nk p� mig, HERRE, efter din n�d mot ditt folk, bes�k mig med din fr�lsning,

s� att jag med lust f�r se dina utvaldas lycka, gl�dja mig med ditt folks gl�dje, ber�mma mig med din arvedel.

Vi hava syndat likasom v�ra f�der, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

V�ra f�der i Egypten aktade icke p� dina under; de t�nkte icke p� dina m�nga n�deg�rningar, utan voro genstr�viga vid havet, invid R�da havet.

Men han fr�lste dem f�r sitt namns skull, f�r att g�ra sin makt kunnig.

Han n�pste R�da havet, s� att det blev torrt, och f�rde dem genom djupen s�som genom en �ken.

Han fr�lste dem fr�n deras motst�ndares hand och f�rlossade dem ifr�n fiendens hand.

Vattnet �vert�ckte deras ov�nner; icke en enda av dem blev kvar.

D� trodde de p� hans ord, d� sj�ngo de hans lov.

Men snart gl�mde de hans g�rningar, de f�rbidade icke hans r�d.

De grepos av lystnad i �knen och frestade Gud i �demarken.

D� gav han dem vad de beg�rde, men s�nde t�rande sjukdom �ver dem.

Och de uppt�ndes av avund mot Mose i l�gret, mot Aron, HERRENS helige.

Men jorden �ppnade sig och uppslukade Datan och �vert�ckte Abirams hop.

Och eld begynte brinna i deras hop, en l�ga br�nde upp de ogudaktiga.

De gjorde en kalv vid Horeb och tillb�do ett gjutet bel�te;

sin �ra bytte de bort mot bilden av en oxe, som �ter gr�s.

De gl�mde Gud, sin fr�lsare, som hade gjort s� stora ting i Egypten,

s� underbara verk i Hams land, s� fruktansv�rda g�rningar vid R�da havet.

D� hotade han att f�rg�ra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, tr�dde fram s�som medlare inf�r honom till att avv�nda hans vrede, s� att den icke skulle f�rd�rva.

De f�raktade det ljuvliga landet och trodde icke p� hans ord.

De knorrade i sina t�lt och lyssnade icke till HERRENS r�st.

D� lyfte han upp sin hand mot dem och svor att sl� ned dem i �knen,

att sl� ned deras barn ibland hedningarna och f�rstr� dem i l�nderna.

Och de sl�to sig till Baal-Peor och �to det som var offrat �t d�da.

De f�rt�rnade Gud med sina g�rningar, och en hems�kelse br�t in �ver dem.

Men Pinehas tr�dde fram och skipade r�tt, och s� upph�rde hems�kelsen;

det vart honom r�knat till r�ttf�rdighet fr�n sl�kte till sl�kte, f�r evig tid.

De f�rt�rnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa f�r deras skull.

Ty de voro genstr�viga mot hans Ande, och han talade obet�nksamt med sina l�ppar.

De f�rgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

utan beblandade sig med hedningarna och l�rde sig deras g�rningar.

De tj�nade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

Och de offrade sina s�ner och d�ttrar till offer �t onda andar.

Ja, de utg�to oskyldigt blod, sina s�ners och d�ttrars blod och offrade dessa �t Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

S� blevo de orena genom sina g�rningar och betedde sig trol�st i sina verk.

D� uppt�ndes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

Och han gav dem i hedningars hand, s� att de som hatade dem fingo r�da �ver dem.

Deras fiender tr�ngde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

M�nga g�nger r�ddade han dem, men de voro genstr�viga i sin egenvilja och f�rgingos s� genom sin missg�rning.

Men han s�g till dem i deras n�d, n�r han h�rde deras rop.

Och han t�nkte, dem till fromma, p� sitt f�rbund och �mkade sig efter sin stora n�d.

Och han l�t dem finna barmh�rtighet inf�r alla dem som hade f�rt dem i f�ngenskap.

Fr�ls oss, HERRE, v�r Gud, och f�rsamla oss fr�n hedningarna, s� att vi f� prisa ditt heliga namn och ber�mma oss av ditt lov. ----

Lovad vare HERREN, Israels Gud, fr�n evighet till evighet! Och allt folket s�ge: �Amen, Halleluja!�