Chapter 139

F�r s�ngm�staren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och k�nner mig.

Evad jag sitter eller uppst�r, vet du det; du f�rst�r mina tankar fj�rran ifr�n.

Evad jag g�r eller ligger, utforskar du det, och med alla mina v�gar �r du f�rtrogen.

Ty f�rr�n ett ord �r p� min tunga, se, s� k�nner du, HERRE, det till fullo.

Du omsluter mig p� alla sidor och h�ller mig i din hand.

En s�dan kunskap �r mig alltf�r underbar; den �r mig f�r h�g, jag kan icke begripa den.

Vart skall jag g� f�r din Ande, och vart skall jag fly f�r ditt ansikte?

Fore jag upp till himmelen, s� �r du d�r, och b�ddade jag �t mig i d�dsriket, se, s� �r du ock d�r.

Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

s� skulle ocks� d�r din hand leda mig och din h�gra hand fatta mig.

Och om jag sade: �M�rker m� bet�cka mig och ljuset bliva natt omkring mig�,

s� skulle sj�lva m�rkret icke vara m�rkt f�r dig, natten skulle lysa s�som dagen: ja, m�rkret skulle vara s�som ljuset.

Ty du har skapat mina njurar, du sammanv�vde mig i min moders liv.

Jag tackar dig f�r att jag �r danad s� �verm�ttan underbart; ja, underbara �ro dina verk, min sj�l vet det v�l.

Benen i min kropp voro icke f�rborgade f�r dig, n�r jag bereddes i det f�rdolda, n�r jag bildades i jordens djup.

Dina �gon s�go mig, n�r jag �nnu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro best�mda, f�rr�n n�gon av dem hade kommit.

Huru outgrundliga �ro icke f�r mig dina tankar, o Gud, huru stor �r icke deras m�ngfald!

Skulle jag r�kna dem, s� vore de flera �n sanden; n�r jag uppvaknade, vore jag �nnu hos dig.

Gud, o att du ville dr�pa de ogudaktiga! Ja, m�tte de blodgiriga vika bort ifr�n mig,

de som tala om dig med r�nker i sinnet, de som hava bragt dina st�der i f�rd�rv!

Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke k�nna leda vid dem som st� dig emot?

Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

Utrannsaka mig, Gud, och k�nn mitt hj�rta; pr�va mig och k�nn mina tankar,

och se till, om jag �r stadd p� en olycksv�g, och led mig p� den eviga v�gen.