Chapter 142

En s�ng av David; en b�n, n�r han var i grottan.

Jag h�jer min r�st och ropar till HERREN, jag h�jer min r�st och beder till HERREN.

Jag utgjuter inf�r honom mitt bekymmer, min n�d kung�r jag f�r honom.

N�r min ande f�rsm�ktar i mig, �r du den som k�nner min stig. P� den v�g d�r jag skall g� hava de lagt ut snaror f�r mig.

Sk�da p� min h�gra sida och se: d�r finnes ingen som k�nnes vid mig. Ingen tillflykt �terst�r f�r mig, ingen finnes, som fr�gar efter min sj�l.

Jag ropar till dig, o HERRE, jag s�ger: �Du �r min tillflykt, min del i de levandes land.�

Akta p� mitt rop, ty jag �r i stort el�nde; r�dda mig fr�n mina f�rf�ljare, ty de �ro mig �verm�ktiga.

F�r min sj�l ut ur f�ngelset, s� att jag f�r prisa ditt namn. Omkring mig skola de r�ttf�rdiga f�rsamlas, n�r du g�r v�l mot mig.