Chapter 144

Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som l�rde mina armar att kriga, mina h�nder att strida;

min n�ds Gud och min borg, mitt v�rn och min r�ddare, min sk�ld och min tillflykt, han som l�gger mitt folk under mig.

HERRE, vad �r en m�nniska, att du vill veta av henne, en m�nniskoson, att du t�nker p� honom?

En m�nniska �r lik en fl�kt, hennes dagar s�som en f�rsvinnande skugga.

HERRE, s�nk din himmel och far ned, r�r vid bergen, s� att de ryka.

L�t ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och f�rvirra dem.

R�ck ut dina h�nder fr�n h�jden, fr�ls mig och r�dda mig ur de stora vattnen, ur fr�mlingarnas hand,

vilkas mun talar l�gn och vilkas h�gra hand �r en falskhetens hand.

Gud, en ny s�ng vill jag sjunga till din �ra, till tiostr�ngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

dig som giver seger �t konungarna, dig som fr�lste din tj�nare David fr�n det onda sv�rdet.

Fr�ls mig och r�dda mig ur fr�mlingarnas hand, vilkas mun talar l�gn, och vilkas h�gra hand �r en falskhetens hand.

N�r v�ra s�ner st� i sin ungdom s�som h�gv�xta plantor, v�ra d�ttrar lika h�rnstoder, huggna s�som f�r palatser;

n�r v�ra visthus �ro fulla och sk�nka f�rr�d p� f�rr�d; n�r v�ra f�r �ka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt p� v�ra utmarker;

n�r v�ra oxar g� rikt lastade; n�r ingen r�mna har brutits i muren och ingen n�dgas draga ut s�som f�nge, n�r intet klagorop h�res p� v�ra gator --

saligt �r det folk som det s� g�r; ja, saligt �r det folk vars Gud HERREN �r.