Chapter 147

Halleluja! Ja, det �r gott att lovsjunga v�r Gud, ja, det �r ljuvligt; lovs�ng h�ves oss.

HERREN �r den som bygger upp Jerusalem, Israels f�rdrivna samlar han tillhopa.

Han helar dem som hava f�rkrossade hj�rtan, och deras s�r f�rbinder han.

Han best�mmer stj�rnornas m�ngd, han n�mner dem alla vid namn.

V�r Herre �r stor och v�ldig i kraft, hans f�rst�nd har ingen gr�ns.

HERREN uppeh�ller de �dmjuka, men de ogudaktiga sl�r han till jorden.

H�jen s�ng till HERREN med tacks�gelse, lovsjungen v�r Gud till harpa,

honom som bet�cker himmelen med moln, honom som bereder regn �t jorden, honom som l�ter gr�s skjuta upp p� bergen,

honom som giver f�da �t djuren, �t korpens ungar som ropa.

Han har icke sin lust i h�stens styrka, hans behag st�r ej till mannens snabbhet.

HERRENS behag st�r till dem som frukta honom, till dem som hoppas p� hans n�d.

Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Ty han har gjort bommarna f�r dina portar fasta; han har v�lsignat dina barn i dig.

Han skaffar dina gr�nser frid, han m�ttar dig med b�sta vete.

Han l�ter sitt tal g� ut till jorden, hans ord l�per �stad med hast.

Han l�ter sn� falla s�som ull, rimfrost str�r han ut s�som aska.

Han kastar sitt hagel s�som smulor; vem kan best� f�r hans frost?

�ter s�nder han sitt ord, d� sm�lter det frusna; sin vind l�ter han bl�sa, d� str�mmar vatten.

Han har f�rkunnat f�r Jakob sitt ord, f�r Israel sina stadgar och r�tter.

S� har han icke gjort f�r n�got hednafolk; och hans r�tter, dem k�nna de icke. Halleluja!