Chapter 26

S�som sn� icke h�r till sommaren och regn icke till sk�rdetiden, s� h�ves det ej heller att d�ren f�r �ra.

S�som sparven far sin kos, och s�som svalan flyger bort, s� far en of�rtj�nt f�rbannelse f�rbi.

Piskan f�r h�sten, betslet f�r �snan och riset f�r d�rarnas rygg!

Svara icke d�ren efter hans of�rnuft, s� att du icke sj�lv bliver honom lik.

Svara d�ren efter hans of�rnuft, f�r att han icke m� tycka sig vara vis.

Den som s�nder bud med en d�re, han hugger sj�lv av sig f�tterna, och f�r olycka till dryck.

Lika den lames ben, som h�nga kraftl�sa ned, �ro ordspr�k i d�rars mun.

S�som att binda slungstenen fast vid slungan, s� �r det att giva �ra �t en d�re.

S�som n�r en t�rntagg kommer i en drucken mans hand, s� �r det med ordspr�k i d�rars mun.

En m�stare g�r sj�lv allt, men d�ren lejer, och lejer vem som kommer.

Lik en hund som v�nder �ter till i sina spyor d�re som p� nytt begynner sitt of�rnuft.

Ser du en man som tycker sig sj�lv vara vis, det �r mer hopp om en d�re �n om honom.

Den late s�ger: �Ett vilddjur �r p� v�gen, ja, ett lejon �r p� gatorna.

D�rren v�nder sig p� sitt g�ngj�rn, och den late v�nder sig i sin s�ng.

Den late sticker sin hand i fatet, men finner det m�dosamt att f�ra den �ter till munnen.

Den late tycker sig vara vis, mer �n sju som giva f�rst�ndiga svar.

Lik en som griper en hund i �ronen �r den som f�rivrar sig vid andras kiv, d�r han g�r fram.

Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och d�dar,

�r en man som bedrager sin n�sta och sedan s�ger: �Jag gjorde det ju p� sk�mt.�

N�r veden tager slut, slocknar elden. och n�r �rontasslaren �r borta, stillas tr�tan.

S�som gl�d kommer av kol, och eld av ved, s� uppt�ndes kiv av en tr�tgirig man.

�rontasslarens ord �ro s�som l�ckerbitar och tr�nga ned till hj�rtats innand�men.

S�som silverglasering p� ett s�ndrigt lerk�rl �ro k�rleksgl�dande l�ppar, d�r hj�rtat �r ondskefullt.

En fiende f�rst�ller sig i sitt tal, men i sitt hj�rta b�r han p� svek.

Om han g�r sin r�st ljuvlig, s� tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse �r i hans hj�rta.

Hatet brukar list att f�rd�lja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i f�rsamlingen.

Den som gr�ver en grop, han faller sj�lv d�ri, och den som v�ltrar upp en sten, p� honom rullar den tillbaka.

En l�gnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall �stad.