|  | Chapter 1 | 
|  | Detta �r predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem. | 
|  | F�f�ngligheters f�f�nglighet!  s�ger Predikaren.  F�f�ngligheters f�f�nglighet!  Allt �r f�f�nglighet! | 
|  | Vad f�rm�n har m�nniskan av all m�da som hon g�r sig under solen? | 
|  | Sl�kte g�r, och sl�kte kommer, och jorden st�r evinnerligen kvar. | 
|  | Och solen g�r upp, och solen g�r ned, och har sedan �ter br�tt att komma till den ort d�r hon g�r upp. | 
|  | Vinden far mot s�der och v�nder sig s� mot norr; den v�nder sig och v�nder sig, allt under det att den far fram, och s� begynner den �ter sitt kretslopp. | 
|  | Alla floder rinna ut i havet, och �nd� bliver havet aldrig fullt; d�r floderna f�rut hava runnit, dit rinna de st�ndigt �ter. | 
|  | Alla arbetar utan rast; ingen kan uts�ga det.  �gat m�ttas icke av att se, och �rat bliver icke fullt av att h�ra. | 
|  | Vad som har varit �r vad som kommer att vara, och vad som har h�nt �r vad som kommer att h�nda; intet nytt sker under solen. | 
|  | Intr�ffar n�got varom man ville s�ga: �Se, detta �r nytt�, s� har detsamma �nd� skett redan f�rut, i gamla tider, som voro f�re oss. | 
|  | Man kommer icke ih�g dem som levde f�re oss.  Och dem som skola uppst� efter oss skall man icke heller komma ih�g bland dem som leva �nnu senare. | 
|  | Jag, Predikaren, var konung �ver Israel i Jerusalem. | 
|  | Och jag v�nde mitt hj�rta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som h�nder under himmelen; s�dant �r ett uselt besv�r, som Gud har givit m�nniskors barn till att pl�ga sig med. | 
|  | N�r jag nu s�g p� allt vad som h�nder under himmelen, se, d� var det allt f�f�nglighet och ett jagande efter vind. | 
|  | Det som �r krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i n�gon r�kning. | 
|  | Jag sade i mitt hj�rta: �Se, jag har f�rv�rvat mig stor vishet, och jag har f�r�kat den, s� att den �verg�r allas som f�re mig hava regerat �ver Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hj�rta inh�mtat i rikt m�tt.� | 
|  | Men n�r jag nu v�nde mitt hj�rta till att f�rst� vishet och till att f�rst� of�rnuft och d�rskap, d� ins�g jag att ocks� detta var ett jagande efter vind. | 
|  | Ty d�r mycken vishet �r, d�r �r mycken gr�melse; och den som f�r�kar sin insikt, han f�r�kar sin pl�ga. |