Chapter 1

S�ngernas s�ng av Salomo.

Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din k�rlek �r mer ljuv �n vin.

Ljuv �r doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva �r ditt namn; f�rdenskull hava t�rnorna dig k�r.

Drag mig med dig! Med hast vilja vi f�lja dig. Ja, konungen har f�rt mig in i sina gemak; Vi vilja fr�jdas och vara glada �ver dig, vi vilja prisa din k�rlek h�gre �n vin; med r�tta har man dig k�r. ----

Svart �r jag, dock �r jag t�ck, I Jerusalems d�ttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos t�lt.

Sen icke d�rp� att jag �r s� svart, att solen har br�nt mig s�. Min moders s�ner blevo vreda p� mig och satte mig till ving�rdsvakterska; min egen ving�rd kunde jag icke vakta.

�S�g mig, du som min sj�l har k�r: Var f�r du din hjord i bet? Var l�ter du den vila om middagen? M� jag slippa att g� lik en vilsekommen kvinna vid dina v�nners hjordar.�

�Om du icke vet det, du sk�naste bland kvinnor, s� g� blott �stad i hjordens sp�r, och f�r dina killingar i bet vid herdarnas t�lt.� ----

�Vid ett sto i Faraos spann f�rliknar jag dig, min �lskade.

Dina kinder �ro s� t�cka med sina kedjeh�ngen, din hals med sina p�rlerader.

Kedjeh�ngen av guld vilja vi skaffa �t dig med silverkulor p�.�

�Medan konungen h�ller sin fest, sprider min nardus sin doft.

Min v�n �r f�r mig ett myrrag�mme, som jag b�r i min barm.

Min v�n �r f�r mig en klase cyperblommor fr�n En-Gedis ving�rdar.�

�Vad du �r sk�n, min �lskade! Vad du �r sk�n! Dina �gon �ro duvor.�

�Vad du �r sk�n, min v�n! Ja, ljuvlig �r du, och gr�nskande �r v�rt vilol�ger.

Bj�lkarna i v�r boning �ro cedrar, och cypresser v�r v�ggpanel.�