Chapter 2

�Jag �r ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.�

�Ja, s�som en lilja bland t�rnen, s� �r min �lskade bland jungfrur.�

�S�som ett �ppeltr�d bland vildmarkens tr�d, s� �r min v�n bland ynglingar; ljuvligt �r mig att sitta i dess skugga, och s�t �r dess frukt f�r min mun.

I vinsalen har han f�rt mig in, och k�rleken �r hans baner �ver mig.

Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med �pplen; ty jag �r sjuk av k�rlek.� ----

Hans v�nstra arm vilar under mitt huvud, och hans h�gra omfamnar mig.

Jag besv�r eder, I Jerusalems d�ttrar, vid gaseller och hindar p� marken: Oroen icke k�rleken, st�ren den icke, f�rr�n den sj�lv s� vill. ----

H�r, d�r �r min v�n! Ja, d�r kommer han, springande �ver bergen, hoppande fram p� h�jderna.

Lik en gasell �r min v�n eller lik en ung hjort. Se, nu st�r han d�r bakom v�r v�gg, han blickar in genom f�nstret, han sk�dar genom gallret.

Min v�n begynner tala, han s�ger till mig: �St� upp, min �lskade, du min sk�na, och kom hitut.

Ty se, vintern �r f�rbi, regntiden �r f�rliden och har g�tt sin kos.

Blommorna visa sig p� marken, tiden har kommit, d� vintr�den sk�ras, och turturduvan l�ter h�ra sin r�st i v�rt land.

Fikontr�dets frukter begynna att mogna, vintr�den st� redan i blom, de sprida sin doft. St� upp, min �lskade, min sk�na, och kom hitut.

Du min duva i bergsklyftan, i klippv�ggens g�msle, l�t mig se ditt ansikte, l�t mig h�ra din r�st; ty din r�st �r s� ljuv, och ditt ansikte �r s� t�ckt.� ----

F�ngen r�varna �t oss, de sm� r�varna, ving�rdarnas f�rd�rvare, nu d� v�ra ving�rdar st� i blom. ----

Min v�n �r min, och jag �r hans, d�r han f�r sin hjord i bet ibland liljor.

Till dess morgonvinden bl�ser och skuggorna fly, m� du str�va omkring, lik en gasell, min v�n, eller lik en ung hjort, p� de kassiadoftande bergen.