Chapter 14

Ty HERREN skall f�rbarma sig �ver Jakob och �nnu en g�ng utv�lja Israel och l�ta dem komma till ro i deras land; och fr�mlingar skola sluta sig till dem och h�lla sig till Jakobs hus.

Och folk skola taga dem och f�ra dem hem igen; men Israels hus skall l�gga dem under sig s�som sin arvedel i HERRENS land, och skall g�ra dem till tr�lar och tr�linnor. S� skola de f� sina f�ngvaktare till f�ngar och r�da �ver sina pl�gare.

Och p� den dag d� HERREN l�ter dig f� ro fr�n din vederm�da och �ngest, och fr�n den h�rda tr�ldom som har varit dig p�lagd,

d� skall du st�mma upp denna visa �ver konungen i Babel, du skall s�ga: �Vilken �nde har icke pl�garen f�tt, vilken �nde pinoorten!

HERREN har brutit s�nder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris,

det ris som i grymhet slog folken med slag p� slag, och i vrede h�rskade �ver folkslagen med skoningsl�s f�rf�ljelse.

Hela jorden har nu f�tt vila och ro; man brister ut i jubel.

Sj�lva cypresserna gl�dja sig �ver ditt fall, s� ock Libanons cedrar: 'Sedan du nu ligger d�r, drager ingen hitupp f�r att hugga ned oss.'

D�dsriket d�rnere st�res i sin ro f�r din skull, n�r det m�ste taga emot dig. Skuggorna d�r v�ckas upp f�r din skull, jordens alla v�ldige; folkens alla konungar m�ste st� upp fr�n sina troner.

De upph�va alla sin r�st och s�ga till dig: 'S� har d� ocks� du blivit maktl�s s�som vi, ja, blivit v�r like.'

Ned till d�dsriket har din h�rlighet m�st fara, och dina harpors buller; f�rruttnelse �r b�dden under dig, och maskar �ro ditt t�cke.

Huru har du icke fallit ifr�n himmelen, du str�lande morgonstj�rna! Huru har du icke blivit f�lld till jorden, du folkens f�rg�rare!

Det var du som sade i ditt hj�rta: 'Jag vill stiga upp till himmelen; h�gt ovanf�r Guds stj�rnor vill jag st�lla min tron; jag vill s�tta mig p� gudaf�rsamlingens berg l�ngst uppe i norr.

Jag vill stiga upp �ver molnens h�jder, g�ra mig lik den H�gste.'

Nej, ned till d�dsriket m�ste du fara, l�ngst ned i graven.

De som se dig stirra p� dig, de betrakta dig och s�ga: '�r detta den man som kom jorden att darra och riken att b�va,

den som f�rvandlade jordkretsen till en �ken och f�rst�rde dess st�der, den som aldrig frigav sina f�ngar, s� att de fingo �terv�nda hem?'

Folkens alla konungar ligga allasammans med �ra var och en i sitt vilorum;

men du ligger obegraven och bortkastad, lik en f�raktad gren; du ligger d�r �verh�ljd av dr�pta, av sv�rdsslagna m�n, av d�da som hava farit ned i gravkammaren, lik ett f�rtrampat as.

Du skulle icke s�som de f� vila i en grav, ty du f�rd�rvade ditt land och dr�pte ditt folk. Om og�rningsm�nnens avf�da skall man aldrig mer tala.

Anst�llen ett blodbad p� hans s�ner f�r deras f�ders missg�rning. De f� ej st� upp och besitta jorden och fylla jordkretsens yta med st�der.�

Nej, jag skall st� upp emot dem, s�ger HERREN Sebaot; och jag skall utrota ur Babel b�de namn och kvarleva, b�de barn och efterkommande, s�ger HERREN.

Och jag skall g�ra det till ett tillh�ll f�r r�rdrommar och fylla det med sumpsj�ar; ja, jag skall bortsopa det med �del�ggelsens kvast, s�ger HERREN Sebaot.

HERREN Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, s�som jag har t�nkt, s� skall det ske, och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.

Jag skall krossa Assur i mitt land, och p� mina berg skall jag f�rtrampa honom. S� skall hans ok bliva borttaget ifr�n dem och hans b�rda tagas av deras skuldra.

Detta �r det beslut som �r fattat mot hela jorden; detta �r den hand som �r utr�ckt mot alla folk.

Ty HERREN Sebaot har beslutit det; vem kan d� g�ra det om intet? Hans hand �r det som �r utr�ckt; vem kan avv�nda den?

I det �r d� konung Ahas dog f�rkunnades f�ljande utsaga:

Gl�d dig icke, du filist�ernas hela land, �ver att det ris som slog dig �r s�nderbrutet; ty fr�n ormens rot skall en basilisk komma fram, och dennes avkomma bliver en flygande drake.

De utarmade skola sedan f� bete och de fattiga f� l�gra sig i trygghet; men telningarna fr�n din rot skall jag d�da genom hunger, och vad som bliver kvar av dig skall dr�pas.

J�mra dig, du port; ropa, du stad; f�rsm�lt av �ngest, du filist�ernas hela land. Ty norrifr�n kommer en r�k; i fiendeskarornas t�g bliver ingen efter.

Vad skall man d� svara det fr�mmande folkets s�ndebud? Jo, att det �r HERREN som har grundat Sion, och att de betryckta bland hans folk d�r hava sin tillflykt.