Chapter 41

Tigen, I havsl�nder, och lyssnen till mig, och m� folken h�mta ny kraft; m� de s� komma fram och tala, ja, l�t oss med varandra tr�da inf�r r�tta.

Vem har i �ster l�tit denne uppst�, som m�tes av seger, var han g�r fram? Vem giver folkslag i hans v�ld och g�r honom till h�rskare �ver konungar? Vem g�r deras sv�rd till stoft och deras b�gar till str� som f�res bort av vinden?

Han f�rjagar dem, d�r han g�r lyckosam fram, vanliga v�gar trampar icke hans fot.

Vem har verkat och utf�rt detta? Det har han som fr�n begynnelsen kallade m�nniskors sl�kten fram: jag, HERREN, som �r den f�rste och som intill det sista �r densamme.

Havsl�nderna se det och frukta, och jordens �ndar f�rskr�ckas. Man n�rmar sig till varandra och kommer tillhopa.

Den ene vill hj�lpa den andre; han s�ger till den andre: �Fatta mod!�

Tr�snidaren s�tter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar p� st�d. Han s�ger om l�dningen: �Den �r god� och f�ster bilden med spikar, s� att den ej faller omkull.

Men du Israel, min tj�nare, du Jakob, som jag har utvalt, du �ttling av Abraham, min v�n,

du som jag har h�mtat fr�n jordens �ndar och kallat hit fr�n dess yttersta h�rn och till vilken jag har sagt: �Du �r min tj�nare, dig har jag utvalt och icke f�rsm�tt�,

frukta icke, ty jag �r med dig; var ej f�rsagd, ty jag �r din Gud. Jag styrker dig, jag hj�lper dig ock, jag uppeh�ller dig med min r�ttf�rdighets h�gra hand.

Se, alla som �ro dig h�tska skola komma p� skam och blygas; dina motst�ndare skola bliva till intet och skola f�rg�s.

Du skall s�ka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och f� en �nde.

Ty jag �r HERREN, din Gud, som h�ller dig vid din h�gra hand och som s�ger till dig: Frukta icke, jag hj�lper dig.

S� frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hj�lper dig, s�ger HERREN; din f�rlossare �r Israels Helige.

Se, jag g�r dig till en tr�skvagn, ny och med skarpa taggar, s� att du skall s�ndertr�ska berg och krossa dem till stoft och g�ra h�jder lika agnar.

Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall f�ra dem bort och stormen f�rskingra dem; men du sj�lv skall fr�jda dig i HERREN och ber�mma dig av Israels Helige.

De betryckta och fattiga s�ka f�rg�ves efter vatten, deras tunga f�rsm�ktar av t�rst; men jag, HERREN, skall b�nh�ra dem, jag, Israels Gud, skall icke �vergiva dem.

Jag skall l�ta str�mmar rinna upp p� h�jderna och k�llor i dalarna; jag skall g�ra �knen till en vattenrik sj� och torrt land till k�llspr�ng.

Och jag skall l�ta cedrar och akacietr�d v�xa upp i �knen j�mte myrten och olivtr�d och skall p� hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,

f�r att man skall b�de se och veta och akta p� och f�rst�, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.

S� tr�den nu fram med eder sak, s�ger HERREN; kommen med edra bevis, s�ger Jakobs konung.

Ja, m� man komma med dem och f�rkunna f�r oss, vad som skall ske. Var �ro edra forna utsagor? L�ggen fram dem, f�r att vi m� akta p� dem och se till, huru de hava g�tt i fullbordan. Eller l�ten oss h�ra, vad som nu skall komma,

f�rkunnen, vad framdeles skall h�nda, f�r att vi m� se, att I �ren gudar. Ja, g�ren n�gonting, vad det nu vara m�, s� att vi alla h�pna, n�r vi se det.

Men se, I �ren ett intet, och edert verk �r alls intet; den som utv�ljer eder �r en styggelse.

Jag l�t i norr en man uppst�, och han kom, ja, i �ster en som skulle �kalla mitt namn; och han skulle g� fram �ver landsherrarna, s�som vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera.

Vem f�rkunnade detta f�rut, s� att vi fingo veta det, eller i f�rv�g, s� att vi kunde s�ga: �Du hade r�tt�? Ingen fanns, som f�rkunnade det, ingen, som l�t oss h�ra det, ingen, som h�rde eder tala d�rom.

Jag �r den f�rste, som s�ger till Sion: �Se, se d�r �ro de�, den f�rste, som bringar Jerusalem detta gl�djens budskap.

Jag ser mig om, men h�r finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar p� min fr�ga.

Se, de �ro allasammans f�f�nglighet, deras verk �ro ett intet, deras bel�ten vind och tomhet.