Chapter 47

Stig ned och s�tt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel, s�tt dig p� jorden utan tron, du kald�ernas dotter; ty man skall icke mer kalla dig �den bortklemade och yppiga�.

Tag till kvarnen och mal mj�l, l�gg av din sl�ja, lyft upp sl�pet, blotta benet, vada genom str�mmarna.

Din blygd skall varda blottad, och din skam skall ses. H�mnd skall jag utkr�va och ej skona n�gon m�nniska.

V�r f�rlossares namn �r HERREN Sebaot, Israels Helige!

Sitt tyst och drag dig undan i m�rkret, du kald�ernas dotter; ty du skall icke mer bliva kallad �konungarikenas drottning�.

Jag f�rt�rnades p� mitt folk, jag ohelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem intet f�rbarmande; p� gamla m�n l�t du ditt ok tynga h�rt.

Du t�nkte: �Jag skall evinnerligen f�rbliva en drottning� d�rf�r ville du ej akta p� och t�nkte ej p� �nden.

S� h�r nu detta, du som lever i v�llust, du som tronar s� trygg, du som s�ger i ditt hj�rta: �Jag och ingen annan; aldrig skall jag sitta s�som �nka, aldrig veta av, vad barnl�shet �r.�

Se, b�da dessa olyckor skola komma �ver dig med hast, p� en och samma dag: b�de barnl�shet och �nkest�nd skola komma �ver dig i fullaste m�tt, trots myckenheten av dina trolldomskonster, trots dina besv�rjelsers starka kraft.

Du k�nde dig trygg i din ondska, du t�nkte: �Ingen ser mig.� Din vishet och din kunskap var det, som f�rf�rde dig, s� att du s� sade i ditt hj�rta: �Jag och ingen annan.�

D�rf�r skall en olycka komma �ver dig, som du ej f�rm�r besv�rja bort, och ett f�rd�rv skall falla �ver dig, som du icke skall kunna avv�nda; ja, pl�tsligt skall �del�ggelse komma �ver dig, n�r du minst anar det.

Tr�d fram med de besv�rjelser och m�nga trolldomskonster som du har m�dat dig med fr�n din ungdom; se till, om du s� kan skaffa hj�lp, om du s� kan skr�mma bort faran.

Du har arbetat dig tr�tt med dina m�nga r�dslag. M� de nu tr�da fram, m� de fr�lsa dig, dessa som avm�ta himmelen och spana i stj�rnorna och var nym�nad kung�ra, varifr�n ditt �de skall komma �ver dig.

Men se, de �ro att likna vid str� som br�nnes upp i eld, de kunna icke r�dda sitt liv ur l�gornas v�ld. Detta �r ju ingen koleld att v�rma sig framf�r, ingen brasa att sitta vid.

Ja, s� g�r det f�r dig med dem som du m�dade dig f�r. Och dina handelsv�nner fr�n ungdomstiden draga bort, var och en �t sitt h�ll och ingen finnes, som fr�lsar dig.