Chapter 50

S� s�ger HERREN: Var �r eder moders skiljebrev, det, varmed jag skulle hava f�rskjutit henne? Eller finnes bland mina borgen�rer n�gon som jag har s�lt eder �t? Nej, genom edra missg�rningar bleven I s�lda, och f�r edra �vertr�delsers skull blev eder moder f�rskjuten.

Varf�r var ingen tillst�des, n�r jag kom? Varf�r svarade ingen, n�r jag ropade? Har d� min arm blivit f�r kort, s� att den ej kan f�rlossa, eller finnes hos mig ingen kraft till att hj�lpa? Med min n�pst uttorkar jag ju havet, och str�mmarna g�r jag till torrt land, s� att fiskarna ruttna och d� av t�rst, eftersom vattnet �r borta;

sj�lva himmelen kl�der jag i m�rker och giver den sorgdr�kt att b�ra.

Herren, HERREN har givit mig en tunga med l�rdom, s� att jag f�rst�r att genom mina ord hugsvala den tr�tte; han v�cker var morgon mitt �ra, han v�cker det till att h�ra p� l�rjunges�tt.

Ja, Herren, HERREN har �ppnat mitt �ra, och jag har ej varit genstr�vig, jag har ej vikit tillbaka.

Jag h�ll fram min rygg �t dem som slogo mig och mina kinder �t dem som ryckte mig i sk�gget; jag skylde icke mitt ansikte mot sm�delse och spott.

Men Herren, HERREN hj�lper mig, d�rf�r k�nde jag ej sm�delsen, d�rf�r gjorde jag min panna h�rd s�som sten; jag visste ju, att jag ej skulle komma p� skam.

Den som d�mer mig fri �r n�ra, vem vill d� g� till r�tta med mig? M� han tr�da fram j�mte mig. Vem vill vara min anklagare? M� han komma hit till mig.

Se, Herren, HERREN hj�lper mig; vem vill d� d�ma mig skyldig? Se, de skola allasammans falla s�nder s�som en kl�dnad; mal skall f�rt�ra dem.

Vem bland eder, som fruktar HERREN och h�r hans tj�nares r�st? Om han �n vandrar i m�rkret och icke ser n�gon ljusning, s� f�rtr�ste han dock p� HERRENS namn och st�dje sig vid sin Gud.

Men se, I alla som t�nden upp en brand och v�pnen eder med gl�dande pilar, I hemfallen sj�lva �t l�gorna fr�n eder brand och �t pilarna som I haven ant�nt. Av min hand skall detta vederfaras eder; i kval skolen I komma att ligga.