Chapter 18

Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN; han sade

�St� upp och g� ned till krukmakarens hus; d�r vill jag l�ta dig h�ra mina ord.�

D� gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete p� krukmakarskivan.

Och n�r k�rlet som krukmakare h�ll p� att g�ra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde d�rav ett annat k�rl s�, som han ville hava det gjort.

Och HERRENS ord kom till mig han sade:

Skulle jag icke kunna g�ra med eder, I �r Israels hus, s�som denne krukmakare g�r? s�ger HERREN Jo, s�som leret �r i krukmakarens hand, s� �ren ock I i min hand, I av Israels hus.

Den ena g�ngen hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och f�rg�ra det;

men om d� det folket omv�nder sig fr�n det onda v�sende mot vilket jag v�nde mitt hot, s� �ngrar jag det onda som jag hade t�nkt att g�ra dem.

En annan g�ng lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det;

men om det d� g�r vad ont �r i mina �gon och icke h�r min r�st, s� �ngrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville g�ra dem.

S� s�g du nu till Juda man och Jerusalems inv�nare: S� s�ger HERREN: Se, jag bereder �t eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. V�nden d�rf�r om, var och en fr�n sin onda v�g, och b�ttren edert leverne och edert v�sende.

Men de skola svara: �Du m�dar dig f�rg�ves. Vi vilja f�lja vara egna tankar och g�ra var och er efter sitt onda hj�rtas h�rdhet.

D�rf�r s�ger HERREN s�: Fr�gen efter bland hednafolken om n�gon har h�rt n�got s�dant. Alltf�r gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit.

�vergiver d� Libanons sn� sin upph�jda klippa, eller sina de friska vatten ut, som str�mma ifr�n fj�rran,

eftersom mitt folk f�rg�ter mig och t�nder offereld �t avgudar? Se, av dem skola de bringas p� fall, n�r de g� sin gamla str�t och vandra p� villostigar, p� obanade v�gar.

S� g�ra de sitt land till ett f�rem�l f�r h�pnad, f�r begabberi evinnerligen; alla som g� d�r fram skola h�pna och skaka huvudet.

S�som en �stanvind skall jag f�rskingra dem, n�r fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, p� deras of�rds dag.

Men de sade: �Kom, l�t oss t�nka ut n�got anslag mot Jeremia. Ty pr�sterna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med r�d, ej heller profeterna med f�rkunnelse. Ja, kom, l�t oss f�lla honom med vara tungor, vi beh�va alls icke akta p� vad han s�ger.�

HERRE, akta du p� mig, och h�r rad mina motst�ndare tala.

Skall man f� vederg�lla gott med ont, eftersom dessa hava gr�vt en grop f�r mitt liv? T�nk p� huru jag har st�tt inf�r ditt ansikte f�r att mana gott f�r dem, till att avv�nda fr�n dem din vrede.

D�rf�r m� du �verl�mna deras barn �t hungersn�den och giva dem sj�lva till pris �t sv�rdet, s� att deras hustrur bliva barnl�sa och �nkor, deras m�n dr�pta av pesten, och deras ynglingar slagna med sv�rd striden.

M� klagorop h�ras fr�n deras hus, i det att du pl�tsligt l�ter r�varskaror komma �ver dem. Ty de hava gr�vt en grop f�r att f�nga mig, och snaror hava de lagt ut f�r mina f�tter.

Men du, HERRE, k�nner alla deras mordiska anslag mot mig; s� m� du d� icke f�rl�ta dem deras missg�rning eller utpl�na deras synd ur din �syn. M� de bringas p� fall inf�r dig; ja, utf�r ditt verk mot dem p� din vredes tid.