Chapter 51

S� s�ger HERREN: Se, jag skall uppv�cka mot Babel och mot Leb-Kamais inbyggare en f�rd�rvares ande.

Och jag skall s�nda fr�mlingar mot Babel, och de skola kasta det med kastskovlar och �del�gga dess land. Ja, fr�n alla sidor skola de komma emot det p� olyckans dag.

Skyttar skola sp�nna sina b�gar mot dem som d�r sp�nna b�ge, och mot dem som d�r yvas i pansar. Skonen icke dess unga m�n, given hela dess h�r till spillo.

D�dsslagna m�n skola d� falla i kald�ernas land och genomborrade man p� dess gator.

Ty Israel och Juda �ro icke �nkor som hava blivit �vergivna av sin Gud, av HERREN Sebaot, d�rf�r att deras land var fullt av skuld mot Israels Helige.

Flyn ut ur Babel; m� var och en s�ka r�dda sitt liv, s� att I icke f�rg�s genom dess missg�rning. Ty detta �r f�r HERREN en h�mndens tid, d� han vill vederg�lla det vad det har gjort.

Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drucko folken, och s� blevo folken s�som vanvettiga.

Men pl�tsligt �r nu Babel fallet och krossat. J�mren eder �ver henne, h�mten balsam f�r hennes pl�ga, om hon till �ventyrs kan helas.

�Ja, vi hava s�kt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; l�t oss l�mna henne och g� var och en till sitt land. Ty hennes straffdom r�cker upp till himmelen och n�r allt upp till skyarna.

HERREN har l�tit v�r r�tt g� fram; kom, l�t oss f�rt�lja i Sion HERRENS, v�r Guds, verk.�

V�ssen pilarna, fatten sk�ldarna. HERREN har uppv�ckt de mediska konungarnas ande; ty hans tankar �ro v�nda mot Babel till att f�rd�rva det. Ja, HERRENS h�mnd �r h�r, h�mnden f�r hans tempel.

Resen upp ett baner mot Babels murar, h�llen str�ng vakt, st�llen ut v�ktare, l�ggen bakh�ll; ty HERREN har fattat sitt beslut, och han g�r vad han har talat mot Babels inv�nare.

Du som bor vid stora vatten och �r s� rik p� skatter, din �nde har nu kommit, din vinningslystnads m�tt �r fyllt.

HERREN Sebaot har svurit vid sig sj�lv: sannerligen, om jag �n har uppfyllt dig med m�nniskor s� talrika som gr�shoppor, s� skall man dock f� upph�va sk�rdeskri �ver dig.

Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt f�rst�nd har han utsp�nt himmelen.

N�r han vill l�ta h�ra sin r�st, d� brusa himmelens vatten, d� l�ter han regnskyar stiga upp fr�n jordens �nda; han l�ter ljungeldar komma med regn och f�r vinden ut ur dess f�rvaringsrum.

S�som d�rar st� d� alla m�nniskor d�r och begripa intet; guldsmederna komma d� alla p� skam med sina bel�ten, ty deras gjutna bel�ten �ro l�gn, och ingen ande �r i dem.

De �ro f�f�nglighet, en tillverkning att le �t; n�r hems�kelsen kommer �ver dem, m�ste de f�rg�s.

Men s�dan �r icke han som �r Jakobs del; nej, det �r han som har skapat allt, och s�rskilt sin arvedels stam. HERREN Sebaot �r hans namn.

Du var min hammare, mitt stridsvapen; med dig krossade jag folk, med dig f�rd�rvade jag riken.

Med dig krossade jag h�st och ryttare; med dig krossade jag vagn och k�rsven.

Med dig krossade jag man och kvinna; med dig krossade jag gammal och ung; med dig krossade jag yngling och jungfru.

Med dig krossade jag herden och hans hjord; med dig krossade jag �kermannen och hans oxpar; med dig krossade jag st�th�llare och landsh�vding.

Men nu skall jag vederg�lla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de hava f�r�vat mot Sion, inf�r edra �gon, s�ger HERREN.

Se, jag skall v�nda mig mot dig, du f�rd�rvets berg, s�ger HERREN, du som f�rd�rvade hela jorden; och jag skall utr�cka min hand mot dig och v�ltra dig ned fr�n klipporna och g�ra dig till ett f�rbr�nt berg,

s� att man icke av dig skall kunna taga vare sig h�rnsten eller grundsten, utan du skall bliva en �demark f�r ev�rdlig tid, s�ger HERREN.

Resen upp ett baner p� jorden, st�ten i basun ibland folken, invigen folk till strid mot det, b�den upp mot det riken, b�de Ararats, Minnis och Askenas', tills�tten h�vdingar mot det, dragen ditupp med h�star som likna borstiga gr�shoppor.

Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess st�th�llare och alla dess landsh�vdingar, och hela det land som lyder under deras v�lde.

D� darrar jorden och b�var, ty nu fullbordas vad HERREN t�nkte mot Babel: att han ville g�ra Babels land till en �demark, d�r ingen skulle bo.

Babels hj�ltar upph�ra att strida, de sitta stilla i sina f�sten; deras styrka har f�rsvunnit, de hava blivit s�som kvinnor. Man har t�nt eld p� dess boningar; dess bommar �ro s�nderbrutna.

L�parna l�pa mot varandra, den ene budb�raren korsar den andres v�g, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad �r intagen,

att vadst�llena �ro besatta och dammarna f�rbr�nda i eld och krigsm�nnen gripna av skr�ck.

Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel �r s�som en tr�skplats, n�r man just har trampat till den; �nnu en liten tid, och sk�rdetiden kommer f�r henne.

Upp�tit mig och f�rgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt k�rl; lik en drake har han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina l�ckerheter och drivit mig bort.

�Den or�tt mig har skett och det som har vederfarits mitt k�tt, det komme �ver Babel�, s� m� Sions inv�nare s�ga; och �Mitt blod komme �ver Kaldeens inbyggare�, s� m� Jerusalem s�ga.

D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag skall utf�ra din sak och utkr�va din h�mnd. Jag skall l�ta dess hav sina bort och dess brunn uttorka,

och Babel skall bliva en stenhop, en boning f�r schakaler, ett f�rem�l f�r h�pnad och begabberi, s� att ingen kan bo d�r.

Alla ryta de nu s�som lejon; de skria s�som lejonungar.

Men n�r de �ro som mest uppt�nda, skall jag tillreda �t dem ett g�stabud; jag skall g�ra dem druckna, s� att de jubla. S� skola de somna in i en evig s�mn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, s�ger HERREN.

Jag skall f�ra dem ned till att slaktas s�som lamm, likasom v�durar och bockar.

Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens ber�mmelse er�vrad! Huru har icke Babel blivit ett f�rem�l f�r h�pnad bland folken!

Havet steg upp �ver Babel; av dess brusande b�ljor blev det �vert�ckt.

S� blev av dess st�der en �demark, ett torrt land och en hedmark, ett land d�r ingen bor, och d�r intet m�nniskobarn g�r fram.

Ja, jag skall hems�ka Bel i Babel och taga ut ur hans gap vad han har slukat; och folken skola icke mer str�mma till honom. Babels murar skola ock falla.

Dragen ut d�rifr�n, mitt folk; m� var och en s�ka r�dda sitt liv undan HERRENS vredes gl�d.

Varen icke f�rsagda i edra hj�rtan, och frukten icke f�r de olycksbud som h�ras i landet, om �n ett olycksbud kommer det ena �ret och sedan n�sta �r ett nytt olycksbud, och om �n v�ld r�der p� jorden och h�rskare st�r mot h�rskare.

Se, d�rf�r skola dagar komma, d� jag skall hems�ka Babels bel�ten, och d� hela dess land skall st� med skam och alla skola falla slagna d�rinne.

D� skola himmel och jord jubla �ver Babel, de och allt vad i dem �r, d� nu f�rh�rjarna komma �ver det norrifr�n, s�ger HERREN.

Ja, I slagna av Israel, ocks� Babel m�ste falla, likasom f�r Babel m�nniskor f�llo slagna �ver hela jorden.

I som haven lyckats r�dda eder undan sv�rdet, g�n �stad, stannen icke. Kommen ih�g HERREN, i fj�rran land, och t�nken p� Jerusalem.

Vi st� h�r med skam, ja vi m�ste h�ra sm�delse; blygsel h�ljer v�rt ansikte, ty fr�mlingar hava kastat sig �ver vad heligt som fanns i HERRENS hus.

Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� jag skall hems�ka dess bel�ten, och d� slagna m�n skola j�mra sig i hela dess land.

Om Babel �n stege upp till himmelen, och om det gjorde sin bef�stning �n s� h�g och stark s� skulle dock f�rh�rjare ifr�n mig komma �ver det, s�ger HERREN.

Klagorop h�ras fr�n Babel, och stort brak fr�n kald�ernas land.

Ty HERREN f�rh�rjar Babel och g�r slut p� det stora larmet d�rinne. Och deras b�ljor brusa s�som stora vatten; d�net av dem ljuder h�gt.

Ty �ver det, �ver Babel, kommer en f�rh�rjare, och dess hj�ltar tagas till f�nga, deras b�gar brytas s�nder. Se, HERREN �r en vederg�llningens Gud; han l�nar till fullo.

Ja, jag skall g�ra dess furstar druckna, s� ock dess visa m�n, dess st�th�llare, dess landsh�vdingar och dess hj�ltar, och de skola somna in i en evig s�mn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, s�ger konungen, han vilkens namn �r HERREN Sebaot.

S� s�ger HERREN Sebaot: Det vida Babels murar skola i grund omst�rtas, och dess h�ga portar skola br�nnas upp i eld. S� m�da sig folken f�r det som skall bliva till intet, och folkslagen arbeta sig tr�tta f�r det som skall f�rbr�nnas av elden.

Detta �r vad profeten Jeremia bj�d Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, n�r denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda konung, i hans fj�rde regerings�r. Seraja var n�mligen den som hade bestyret med l�gerplatserna.

Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som skulle komma �ver Babel, allt detta som nu �r skrivet om Babel.

Jeremia sade till Seraja: �N�r du kommer till Babel, s� se till, att du l�ser upp allt detta.

Och du skall s�ga: 'HERRE, du har sj�lv talat om denna ort att du vill f�rd�rva den, s� att ingen mer skall bo d�r, varken n�gon m�nniska eller n�got djur; ty den skall vara en �demark f�r ev�rdlig tid.'

Och n�r du har l�st upp boken till slut, s� bind en sten vid den och kasta den ut i Frat,

och s�g: 'P� detta s�tt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, f�r den olyckas skull som jag skall l�ta komma �ver det, mitt under deras �vlan.'� S� l�ngt Jeremias ord.