Chapter 3

Jag �r en man som har pr�vat el�nde under hans vredes ris.

Mig har han f�rt och l�tit vandra genom m�rker och genom ljus.

Ja, mot mig v�nder han sin hand best�ndigt, �ter och �ter.

Han har uppfr�tt mitt k�tt och min hud, han har krossat benen i mig.

Han har kringskansat och omv�rvt mig med gift och vederm�da.

I m�rker har han lagt mig s�som de l�ngesedan d�da.

Han har kringmurat mig, s� att jag ej kommer ut, han har lagt p� mig tunga fj�ttrar.

Huru jag �n klagar och ropar, tillstoppar han �ronen f�r min b�n.

Med huggen sten har han murat f�r mina v�gar, mina stigar har han gjort sv�ra.

En lurande bj�rn �r han mot mig, ett lejon som ligger i f�rs�t.

Han f�rde mig p� villov�g och rev mig i stycken, f�r�delse l�t han g� �ver mig.

Han sp�nde sin b�ge och satte mig upp till ett m�l f�r sin pil.

Ja, pilar fr�n sitt koger s�nde han in i mina njurar.

Jag blev ett �tl�je f�r hela mitt folk en visa f�r dem hela dagen.

Han m�ttade mig med bittra �rter, han gav mig mal�rt att dricka.

Han l�t mina t�nder bita s�nder sig p� stenar, han h�ljde mig med aska.

Ja, du f�rkastade min sj�l och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

Jag sade: �Det �r ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.�

T�nk p� mitt el�nde och min husvillhet, p� mal�rten och giftet!

Stadigt t�nker min sj�l d�rp� och �r bedr�vad i mig.

Men detta vill jag besinna, och d�rf�r skall jag hoppas:

HERRENS n�d �r det att det icke �r ute med oss, ty det �r icke slut med hans barmh�rtighet.

Den �r var morgon ny, ja, stor �r din trofasthet.

HERREN �r min del, det s�ger min sj�l mig; d�rf�r vill jag hoppas p� honom.

HERREN �r god mot dem som f�rbida honom, mot den sj�l som s�ker honom.

Det �r gott att hoppas i stillhet p� hj�lp fr�n HERREN.

Det �r gott f�r en man att han f�r b�ra ett ok i sin ungdom.

M� han sitta ensam och tyst, n�r ett s�dant p�l�gges honom.

M� han s�nka sin mun i stoftet; kanh�nda finnes �nnu hopp.

M� han v�nda kinden till �t den som sl�r honom och l�ta m�tta sig med sm�lek.

Ty Herren f�rkastar icke f�r evig tid;

utan om han har bedr�vat, s� f�rbarmar han sig igen, efter sin stora n�d.

Ty icke av villigt hj�rta pl�gar han m�nniskors barn och v�llar dem bedr�velse.

Att man krossar under sina f�tter alla f�ngar i landet,

att man vr�nger en mans r�tt inf�r den H�gstes ansikte,

att man g�r or�tt mot en m�nniska i n�gon hennes sak, skulle Herren icke se det?

Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bj�d?

Kommer icke fr�n den H�gstes mun b�de ont och gott?

Varf�r knorrar d� en m�nniska h�r i livet, varf�r en man, om han drabbas av sin synd?

L�tom oss rannsaka v�ra v�gar och pr�va dem och omv�nda oss till HERREN.

L�tom oss upplyfta v�ra hj�rtan, s�v�l som v�ra h�nder, till Gud i himmelen.

Vi hava varit avf�lliga och genstr�viga, och du har icke f�rl�tit det.

Du har h�ljt dig i vrede och f�rf�ljt oss, du har dr�pt utan f�rskoning.

Du har h�ljt dig i moln, s� att ingen b�n har n�tt fram.

Ja, orena och f�raktade l�ter du oss st� mitt ibland folken.

Alla v�ra fiender sp�rra upp munnen emot oss.

Faror och fallgropar m�ta oss f�rd�rv och skada.

Vattenb�ckar rinna ned fr�n mitt �ga f�r dottern mitt folks skada.

Mitt �ga fl�dar utan uppeh�ll och f�rtr�ttas icke,

till dess att HERREN blickar ned fr�n himmelen och ser h�rtill.

Mitt �ga v�llar mig pl�ga f�r alla min stads d�ttrars skull.

Jag bliver ivrigt jagad s�som en f�gel av dem som utan sak �ro mina fiender.

De vilja f�rg�ra mitt liv h�r i djupet, de kasta stenar p� mig.

Vatten str�mma �ver mitt huvud, jag s�ger: �Det �r ute med mig.�

Jag �kallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

Du h�r min r�st; tillslut icke ditt �ra, bered mig lindring, d� jag nu ropar.

Ja, du nalkas mig, n�r jag �kallar dig; du s�ger: �Frukta icke.�

Du utf�r, Herre, min sj�ls sak, du f�rlossar mitt liv.

Du ser, HERRE, den or�tt mig vederfares; skaffa mig r�tt.

Du ser all deras h�mndgirighet, alla deras anslag mot mig.

Du h�r deras sm�delser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

Vad mina motst�ndare tala och t�nka ut �r best�ndigt riktat mot mig.

Akta p� huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller st� upp.

Du skall giva dem vederg�llning, HERRE, efter deras h�nders verk.

Du skall l�gga ett t�ckelse �ver deras hj�rtan; din f�rbannelse skall komma �ver dem.

Du skall f�rf�lja dem i vrede och f�rg�ra dem, s� att de ej best� under HERRENS himmel.