Chapter 24

Och HERRENS ord kom till mig i nionde �ret, p� tionde dagen i tionde m�naden; han sade:

Du m�nniskobarn, skriv upp �t dig namnet p� denna dag, just denna dag; ty konungen i Babel har p� just denna dag ryckt fram mot Jerusalem.

Och tala till det genstr�viga sl�ktet i en liknelse; s�g till dem: S� s�ger Herren, HERREN: S�tt p� grytan, och n�r du har satt p� den, s� gjut vatten d�ri.

L�gg sedan k�ttstyckena tillhopa d�ri, allahanda goda stycken, av l�ret och bogen; och fyll den s� med de b�sta m�rgbenen.

Tag h�rtill det b�sta av hjorden; och l�gg br�nsle under den f�r att koka benen. L�t den koka starkt, s� att ock benen bliva kokta i den.

S� s�ger nu Herren, HERREN: Ve �ver blodstaden, den rostiga grytan, varifr�n rosten icke har kunnat tagas bort! Det ena k�ttstycket efter det andra har man redan tagit ut d�rur, utan att kasta lott om ordningen.

Ty det blod hon har utgjutit �r �nnu kvar d�rinne; p� kala klippan l�t hon det rinna ned; hon utg�t det icke p� s�dan mark att mullen har kunnat skyla det.

F�r att vreden skulle hava sin g�ng, och f�r att jag skulle utkr�va h�mnd, l�t jag det blod hon utg�t komma p� kala klippan, d�r det icke kunde skylas.

D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Ve �ver blodstaden! Jag skall nu ytterligare �ka p� br�nslet d�runder.

Ja, l�gg p� mer ved, t�nd upp eld, l�t k�ttet bliva f�rst�rt och spadet koka in och benen bliva f�rbr�nda.

Och l�t den sedan st� tom p� eldsgl�den, till dess att den bliver s� upphettad att dess koppar gl�dgas och orenligheten sm�ltes bort d�rur och rosten f�rsvinner.

Tung m�da har den kostat, och �nd� har dess myckna rost icke g�tt bort. S� m� nu dess r�st komma i elden!

D�rf�r att din orenhet �r s� sk�ndlig, och d�rf�r att du icke blev ren. huru jag �n s�kte rena dig, d�rf�r skall du nu icke mer bliva fri ifr�n din orenhet, f�rr�n jag har sl�ckt min vrede p� dig.

Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall fullborda det! Jag skall icke sl�ppa efter och icke skona och icke �ngra mig. Efter dina v�gar och dina g�rningar skall man d�ma dig, s�ger Herren, HERREN.

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Du m�nniskobarn, se, genom en pl�tslig d�d skall jag taga ifr�n dig den som �r dina �gons lust, men du m� icke h�lla d�dsklagan eller gr�ta eller f�lla t�rar.

Tyst m� du j�mra dig; men du skall icke h�lla sorgefest s�som efter en d�d. Nej, s�tt p� dig din huvudbindel och tag skor p� dina f�tter; skyl icke ditt sk�gg, och �t icke det s�rskilda br�d som eljest �r �vligt.

Sedan talade jag n�sta morgon till folket, men p� aftonen dog min hustru; och f�ljande morgon gjorde jag s�som mig var befallt.

D� sade folket till mig: �Vill du icke omtala f�r oss vad det betyder att du s� g�r?�

Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:

S�g till Israels hus: S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag vill ohelga min helgedom, eder stolta h�rlighet, edra �gons lust och eder sj�ls l�ngtan. Och edra s�ner och d�ttrar, som I haven m�st �vergiva, skola falla f�r sv�rd.

D� skolen I komma att g�ra s�som jag har gjort: I skolen icke skyla sk�gget och icke �ta det �vliga br�det.

Och I skolen beh�lla huvudbindlarna p� edra huvuden och skorna p� edra f�tter; I skolen icke h�lla d�dsklagan eller gr�ta, utan skolen sitta d�r f�rsm�ktande genom edra missg�rningar och sucka med varandra.

Hesekiel skall vara ett tecken f�r eder; alldeles s�som han g�r skolen I komma att g�ra. N�r detta h�nder, skolen I f�rnimma att jag �r Herren, HERREN.

Men du, m�nniskobarn, m� veta att p� den tid d� jag tager ifr�n dem deras v�rn, deras h�rliga fr�jd, deras �gons lust och deras sj�ls beg�r, deras s�ner och d�ttrar,

p� den tiden skall en r�ddad flykting komma till dig och f�rkunna detta.

Och d� n�r flyktingen �r d�r, skall din mun uppl�tas, och du skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken f�r dem, och de skola f�rnimma att jag �r HERREN.