Chapter 37

HERRENS hand kom �ver mig, och genom HERRENS Ande f�rdes jag �stad och sattes ned mitt p� sl�tten, som nu l�g full med ben.

Och han f�rde mig fram runt omkring dem, och jag s�g att de l�go d�r i stor myckenhet ut�ver dalen och jag s�g att de voro alldeles f�rtorkade.

Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, kunna v�l dessa ben �ter bliva levande?� Jag svarade: �Herre, HERRE, du vet det.�

D� sade han till mig: �Profetera �ver dessa ben och s�g till dem: I f�rtorkade ben, h�ren HERRENS ord;

S� s�ger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall l�ta ande komma in i eder, s� att I �ter bliven levande.

Jag skall f�sta senor vid eder och l�ta k�tt v�xa p� eder och �vert�cka eder med hud och giva eder ande, s� att I �ter bliven levande; och I skolen f�rnimma att jag �r HERREN.�

Och jag profeterade, s�som det hade blivit mig bjudet. Och n�r jag nu profeterade, h�rdes ett rassel, och d�r blev ett gny, och benen kommo �ter tillhopa, s� att det ena benet fogades till det andra.

Och jag s�g huru senor och k�tt v�xte p� dem, och huru de �vert�cktes med hud d�rovanp�; men ingen ande var �nnu i dem.

D� sade han till mig: �Profetera och tala till anden, ja, profetera, du m�nniskobarn, och s�g till anden: S� s�ger Herren, HERREN: Kom, du ande, fr�n de fyra v�derstrecken och bl�s p� dessa dr�pta, s� att de �ter bliva levande.�

Och jag profeterade, s�som han hade bjudit mig. D� kom anden in i dem, och de blevo �ter levande och reste sig upp p� sina f�tter, en �verm�ttan stor skara.

Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, dessa ben, de �ro alla Israels barn. Se, de s�ga: 'V�ra ben �ro f�rtorkade, v�rt hopp har blivit om intet, det �r ute med oss.'

Profetera d�rf�r och s�g till dem: S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag vill �ppna edra gravar och h�mta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och l�ta eder komma till Israels land.

Och I skolen f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag �ppnar edra gravar och h�mtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.

Och jag skall l�ta min ande komma in i eder, s� att I �ter bliven levande, och jag skall l�ta eder f� bo i edert land; och I skolen f�rnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag ocks� har fullborda det, s�ger HERREN.�

Och HERRENS ord kom till mig han sade:

Du m�nniskobarn, tag dig en tr�stav och skriv p� den: �F�r Juda och hans fr�nder bland Israels barn.� Tag sedan en annan tr�stav och skriv p� den: �En stav f�r Josef, Efraim, och f�r hans fr�nder av hela Israels hus.�

Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, s� att de bliva f�renade till ett i din hand.

N�r d� dina landsm�n s�ga till dig: �F�rklara f�r oss vad du menar h�rmed�,

s� svara dem: �S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som �r i Efraims hand, vilken stav ock g�ller f�r de stammar av Israel, som �ro hans fr�nder, och intill denna vill jag l�gga Judas stav, b�da tillhopa, och s� g�ra dem till en enda stav, s� att de bliva ett i min hand.�

Och stavarna som du har skrivit p� skall du h�lla i din hand inf�r deras �gon.

Och du skall tala till dem: S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag skall h�mta Israels barn ut ifr�n de folk till vilka de hava m�st vandra bort; jag skall samla dem tillhopa fr�n alla h�ll och f�ra dem in i deras land.

Och jag skall g�ra dem till ett enda folk i landet, p� Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara tv� folk och icke mer vara delade i tv� riken.

Sedan skola de icke mer orena sig med sina el�ndiga avgudar och styggelser och med alla slags �vertr�delser. Och jag skall fr�lsa dem och h�mta dem fr�n alla orter d�r de hava syndat, och skall rena dem, s� att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

Och min tj�nare David skall vara konung �ver dem, och de skola s� alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina r�tter och h�lla mina stadgar och g�ra efter dem.

S� skola de f� bo i det land som jag gav �t min tj�nare Jakob, det vari edra f�der bodde. De skola sj�lva f� bo d�r, s� ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tj�nare David skall vara deras h�vding evinnerligen.

Och jag skall med dem sluta ett fridsf�rbund; ett evigt f�rbund med dem skall det vara. Jag skall ins�tta dem och f�r�ka dem och l�ta min helgedom st� bland dem evinnerligen.

Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

S� skola folken f�rnimma att jag �r HERREN, som helgar Israel, d� nu min helgedom f�rbliver ibland dem evinnerligen.